Dagens Nyheter – 9 juli 1872, sida 1

ÅA heter, äfven nödga den andre förrädiske bofven att ge med sig. Jonathan är, efter all sannolikhet, okunnig om dessa paåketers tillvaro, och deras framvisande skulle kunna tjena att skrämma honom. Vill ni våga försöket? — Det är ett äfventyrligt företag, sade Thames efter ett ögonblicks betänkaridå; men jag vill ändå våga det. Ni, Jack, får dock ej följa med mig. Den fara jag blottställer mig för, är ett intet i jemförelse med den risk ni löper. — Jag frågar inte efter någon fara, så framt jag kan tjena er, svarade Sheppard. Dessutom slipper ni inte in utan mitt biträde, Att klappa på porten vore fåfängt, och Jonathan Wilds. hus är inte så beskaffadt, som herr Woods, att man går ut och in när mån behagar. — Jag förstår, sade Thames; gör som pni vill då. — Vi måste bege oss åstad, utan att förlora ett ögonblick, återtog Jack. Blåskinn, kom och följ med 028. : Med skyndsamma steg begåfvo sig nu alla tre på vägen till Old-bailey; de gingo öfver Amiralitets-bron, för sina ostrorfat berömd, och följde längs efter högra strånden af dena grumliga strömmen, tills de kommo till Amiralitets-gränden. Sedan de gått uppför den, togo de af till venster, derpå utför Stenkolsgränden igen, tills de träffade en smal och