Dagens Nyheter – 26 juni 1872, sida 1

den... Kors för tusan! utropade han, då tjuftagarens fysionomi syntes genom en ruta på dörrn; der är han. Fort, Caliban! spring på ögonblicket och gör som jag sagt. — Herr Wild redan här! ropade fru Spurling förskräckt. O, himmel! han är förlorad! — Hvem är förlorad? frågade Ireton. — Nyckeln! svarade hon. Alla fångvaktame hade emsllertid stigit upp för att helsa på tjuftagaren, hvars alltid mulna uppsyn nu syntes bistrare än vanligt. Ireton sjelf rusade åstad att öppna dörrn för honom. — Det är iogen Blåskinn med, ser jag, sade Ireton i ödmjuk ton, då Wild steg in i vaktrummet. — Nej, svarade Jonathan med en vild blick. Jag har blifvit bedragen af falska underrättelser. Men den förbannade konan, Bom narrade mig, skall få bittert åsgra det. Jag vill hoppas emellertid, att ingenting annat ligger derunder. Jag började verkligen frukta, att det var tillstäldt med fit, för att få mig bort. Här bar väl ingenting händt? — Ingenting alls, svarade TIreton. Jack har nyss gått tillbaka till dödsfångarnes häkte. Hans båda hustrur ha varit här och talt med honom. — Ha! utropade Jonathan i detsamma med en häftighet som kom fångvaktmästaron att darra. Hvad betyder det här? en jerntagg är borta! och qvinfolken ha varit här, säger ni. Död och helvete! han har rymt!