Dagens Nyheter – 25 juni 1872, sida 1

— Emellertid fortfor det värda sällskapet vid bordet att dricka och prata lika fritt och muntert som förut. — Jag kän inte förgäta det der yttrandet af Jack Sheppard till herr Kneebone, anmärkte Shotbolt, under det han tömde sin tionde tumlare. Jag är öfvertygad, att han tärkar rymma och hoppas kunna verkställa det i denna qväll. — Bah! svarade Ireton; det var bara ett tomt skryt. Jag undersökte sjelf i morse med all möjlig noggranhet dödsfångarnes häkte, och det fanns inte en spik rubbad: Kom ihåg, att han är fastläst vid golfvet med det gröfsta hänglås som finns, och att det aldrig öppnas oftare än då någon vill tala med honom genom den der luckan. Skall han rymma härifrån, så skall han göra det midt för våra ögon. — Äfren det skulle inte förundra mig, yttrade Griffin. Det finns ingenting så djerft, som han ej är i stånd till. Han rymde från Westminstergate nästan på det sättet — han stal nycklarna, och gick igenom ett rum, der jag satt halfsofvande i en stol. — Han lurade er, medan ni tog er middagslur! ha, ha! skrattade Ireton. Det lofvar jag er, att han inte skall göra här. Men kan han rymma på något sådant sätt, så skall jag gerna förlåta honom. — Och jag med, sade Austin. Vi äro för mycket vakna, för att det skulle kunna lyckas.