Dagens Nyheter – 25 juni 1872, sida 1

maximum bestämmas i afseende på lärjungarnes ålder vid inträdet i läroverket? Lektor Törnebladh önskade ett stadgande i samma syftning som i 1820 års skolstadga, som föreskrifver att rektor må ega rätt att vägra inträde åt yngling äldre än 15 år. I samma syftning yttrade sig äfven lektor Blomstrand, som till och med hemställde, om ej en viss ålder borde bestämmas för inträdet i hvarje klass, lektor Broden (från Skara), som önskade maåximiåldern bestämd till 15 år och kunskaper hos den inträdessökande minst motsvarande dem som fordras för inträde i andra klassen, adjunkten Bruhn och kyrgoherden Cavallin. Frågan besvarades med ja, utan att mötet dock ansåg sig böra närmare formulera sin mening. Lund den 21 juni. Från sektionsredogörelserna i dag är nästan lika litet af intresse att meddela, som för de tvenne föregående dagarne. För kuriositetens skull nämner jag emellertid, att inom sektionan för modersmålet blifvit väckt ett förslag af danske högskoleföreståndaren Bajer och akademiadjunkten Geijer att regeringen skulle erhålla förtroendet att låta utarbeta Sen norm för skrifsättet af vårt språk, till följd hvaraf historiskt fonetiska grundsatser skulle på detsamma småningom, men med säkra steg, tillämpas. Undras just, huru vår svenska i skrift och tryck hädanefter i så fall skulle komma att se ut! Kanhända den då verkligen komme att i någon mån åtminstone likna den bild, som föresväfvade den högst saligaäa, Nordiska språkkongressen1 Faran är emellertid, Gud vare lof, åtminstone för denna gången förbi, ty mötet var nog elakt att, utan allt afseende på våra skandinaviska bröders språk, uttrycka den opinionen, att hr Rydqvists rättskrifningsmetod vore ett lämpligare mönster för undervisningen i rättskrifoingen, än en efter Xhistoriskt-fonetiska grunder utarbetad stafningslära. En annan opinionsyttring som ej torde sakna sin betydelse, var förklaringen att Skraftiga åtgärder utöfver de redan träffade måste vidtagas för befordrandet af de blifvande elementarlärarnes praktiska utbildning, hvarvid man dock ej särskildt framhöll vare sig profårsinstitutionen eller inrättandet af s. -k. normalskolor. HSistnämda beslut fattades enhälligt och utan diskussion på yrkande af lektor Wåhlin, hvars hemställan motiverades dermed, att regeringen antagligen skulle fästa mera afseende vid en sådan önskan, om den beslöts af mötet i dess helhet, på derom uttryckligen framställd proposition. Af de allmänna frågorna ha i dag endast medhunnits en enda, den fjerde i ordningen. Frågan lyder: Vore det ändamålsenligt, att läseterminerna förlängdes, men deremet den dagliga arbetstiden i skolan, isynnerhet för de öfversta klassernas lärjungar förkortades, och huru skulle i händelse af en sådan förändring billig ersättning lämpligast beredas lärarne? Diskussionen öfver denna fråga blef deremot så mycket lifligare. För sakens närmare belysning hade i går bland deltagarne i mötet utdelats 50 å 60 exemplar af en utaf docenten vid närvarande universitet Gustrin författad skrift, i hvilken arbetstidens inskränkning och förlängning af läseterminerna med mycken ifver, om ock ej på ett, RR RR RR