Dagens Nyheter – 21 juni 1872, sida 1

norna i hvart enda rum i detta fängelse äro vila värre än de värsta bland karlarne, såväl i anseende till lefnadssätt och uppförande, som förnämligast hvad konversationen angår, hvilken, till deras eviga blygd, är af en så låg och smutsig art, att sjelfva helvetet svårligen skulle kunna upptänka något afskyvärdare. Det fanns två häkten för dödsfångar; ett för hvardera könet. Det för karlarne låg nära intill vaktrummet, hvarmed det sammanhängde medelst en mörk gång. Det var ett etort rum, omkring tjugo fot långt och femton fot bredt, och hade ett hvälfdt stentak. Egentligen hade detta rum i fordna tider varit en gångport på högra sidan om stora inkörsporten, men sedermera blifvit inredt till boningsrum. Golfvet var belagdt med tjocka ekplankor och betäckt med j2rnkrampor, hakar och ringbultar, hvaruti tunga kedjor voro fästade. Detta häkte hade blott ett enda litet gallerfönster, hvarigenom ett svagt dagsljus inträngde. Öfver portgången, med utsigt åt Snow-hill, lågo tvenne starkt förvarade rum, som kallades kastellet och röda rummet. De komma att närmare beskrifvas längre fram. Många andra rum, i synnerhet bland dem som voro bestämda för bättre gäldenärer, hafva nödvändigt måst förbigås i denna hastiga öfversigt. Men det fanns två straffrum, som förtjena omtalas för deras egenheter. Det första, kalladt Pressrummet, en mörk afskild kammare, nära Vattumanssalen, hade fått sitt