lärer ovädret icke sträckt sig synnerligen långt utom staden. Väddö socken i Roslagen, som nyligen genom åskeld förlorade sin kyrka, hemsöktes samma dag på aftonen af ovädret, om hvars härjningar man meddelat Aftonbladet följande underrättelser : Omkring kl. 7 på aftonen började ett häftigt regn med blåst och åska, och stora hagel, vägande 15 ort, föllo; samt öfvergick blåsten till orkan och hela trakten insveptes i halfmörker. Öfver en half fjerdingsvig, från vester till öster, härjade ovädret. Haglens fart var så stark, att de lemnade. små fördjupningar efter sig 1 väggarne, äfven på nyå byggnader, som lågo tvärs för stormen. Allt hvad växande säd heter blef totalt förstördt. På rågåkrarne står stubben qvar en half-aln hög och kornoch ärtåkrarne äro alldeles svarta. I en bondgård firades begrafning och begrafningsgästerna skulle just sätta sig till bords, då ovädret kom och aflvfte både det yttre taket och den inre delen af byggpaden samt derjemte två hvarf timmer nedanför det inre taket. All maten på bordet gick förlorad och mean kan litt föreställa sig begrafningsgästernas förskräckelse. — En qvinna, som egkyndat siy ut för att taga hem en ko och en kalt i en hage, måste söka skydd vid en ris, hvars tak plötsligt blåste af, utan att hon dock derigenom skadades; men den stackars menniskan var knappt igenkänlig, när hon kom till sitt hem igen, ty så väl i ansigtet som på armarne och händerna hade hon fått svullnader, förursakade af haglen. Alla fönsterrutor i husen som lågo mot vinden sönderkrossades, äfven de allra minsta, och alla löfträd beröfvades sin rika löfskrud. — I Gåsvik, en del af Vester Näs, Kista och Senneby — de förstoch sistnämda större byar med omkring 30 bönder — gick den så hoppgilvande grödan förlorad och flera arrendatorer och boställsinnehafvare drabbades af samma olycksöde. — Efter det orkanen lagt sig föll ett häftigt regn och en ttmme derefter var vädret vackert igen. Plötsligt påkommet vansinne. Från vestra Upland skrifver en korrespondent till Upsala Posten: Sistlidna torsdag var en piga i Svista i Ramsta socken, vid namn Fredrika Grott, sysselsatt med att badda vidjor åt några karlar, som stängde en gärdesgård. Hon sprang derunder, så upphettad hon var, från j elden till en närbelägen källa och drack af der kalla vattnet, med den påföljd att hon måste bäras från källan ett stycke väg, tills man hann hemta bäst och åkdon och föra henne hem. Den olyckliga hade anfallits af ett så våldsamt vansinne, att flera personer hade göra med att skötå henne; och infördes hon i lördags till Upsala sjukhus. Upprörande och bjertskakande syn. Från kyrkoherden C. Sylvan i Sallerup (nära Eslöf) har Framåt mottagit följande upprörande skildring: Uti V. Sallerups socken och å nr 5 Eslöf bo två inhysespersoner, redan ålderstigna och i torftiga omständigheter. Dessa föräldrar hafva, utom tre yngre barn, en äldre son, född 1850 och från längre tid sedan vansinnig. Denna yngling har två gånger varit intagen på Malmö hospitalsinrättning, . men efter kortare tid blifvit åter utskrifven såsom idiot och obotlig. Han har två gånger vistats i det fattiga föräldrahemmet och und:rtecknad har begge åren besökt den olycklige ynglingen och under dessa besök funnit honom liggande alldeles naken på en halmbås med en jernkedja fastgjord i golfvet, om ena foten. Han sliter itu och plockar sönder kläder och linne, som sättas på honom, och en hel hög af dylika trasor låg i ena hörnet af rummet. Under vintertiden måste de arma föräldrarne stundom taga den nakne sonen in i sin kammare, för att upptina havs af köld stelnade lemmar. Fadren har flera gånger varit blottställd till lifvet — ty yngliogen har en ovanlig styrka, när rassriet fattar honom. Bosarps kommnn, hvilken föräldrarne tillhörde, när sozen blef vansinnig, har blifvit ådömd att bekosta hans underhåll, och lärer detta utgå med 125 rdr årligen. — Våra välgörenhetsinrättnipgar motsvara föga sin bestämmelse, när sådana fasaväckande syner möta oss i de af armod och elände tillräckligt nog ändå hemsökte kojorna, En för skräcklig olyckshändelse timade den 5 d:s i bayerska ölbryggeriet på Teg, nära Umeå, dervid en af bryggeriets arbetare, Anders Eriksson, genom någon oaktsamhet föll hufvudstupa ned i miäskkaret. Ehuru karlen ögonblickligen uppdrogs, var han likväl så illa skadad af den heta brygden, att han afled efter icke fullt ett dygas svåra plågor. RÄTTEG.och POLISNYHETER,