Utrikes-Nyheter. Innan franska nationalförsamlingen sistlidne lördag förkastade förslagen om att inskränka tjenstgöringstiden i den aktiva armån till tre är, hade Thiers (hvilken redan vid fredagens sammankomst, på framställd uppmaning, lofvade att yttra sig i frågan) ett längre anförande, khvaruti han på det mest oförbehållsamma sätt lofordade Tyskland, såsom utmärkt så väl i militäriskt som politiskt hänseende. Han prisade icke blott kejsar Wilhelm, Bismarck och Moltke i ytterst smickrande ordalag, utan framställde tillika Tysklands regering som ett mönster i afseende å fasthet och energi. Emot deputeraden Raudots förslag att införa samma territoriela system som i Tyskland anmärkte han, att Frankrike hade mera behof af en nationel och centraliserad armå. Slutligen förklarade han sig anse den femåriga tjenstetiden alldeles nödvändig för att bilda dugliga soldater och framhöll att en effektiv styrka af 1,100,000 man (reserven inberäknad) skulle vara tillräcklig för alla eventualiteter, om blott Frankrike följde en klok politik och förstod att förvärfva sig och bibehålla bundsförvandter. Innehållet af detta tal var, som man torde märka, till stor del riktadt mot kejsardömet, hvilket efter Thiers mening hvarken hade förstått att skaffa sig varaktiga allianser eller att undvika stora politiska missgrepp, som till sist också medförde dess fall. Icke desto mindre vidhöll Thiers sin åsigt, att det icke var de under kejsardömet införda militära institutionerna (lagen af den 1 februari 1868, som bestämde tjenstetiden till sex år, den aktiva armåns styrka till 400,000 man och reservens till dito) utan snarare de styrandes personliga oduglighet som förorsakade olyckorna under sista kriget. General Chanzy, som äfvenledes talade för femårig tjenstetid, yttrade dervid bland annat: tTyskland har besegrat oss, emedan det var beredt till striden, och emedan dess armå var talrikare och starkare än vår. Men en krigshärs styrka beror af huru långvarig hvarje soldats tjenstetil är. Jag vill icke neka, att man kan skapa en soldat på tre år, men för det närvarande kunna vi ej göra det, derför att vårt system icke är färdigt och vår organisation ännu är blott ett projekt. Må vi ej öfverlemna oss åt denna illusion, utan framför allt söka gifva tjenstetiden en så stor varaktighet, att vår framtid kan betryggas. Den au föreliggande lagen blifver med säkerhet nationalförsamlingens mest betydande verk. Den skall lända henne till stor ära och heder, om hon lyckas åvägabringa sådana garantier, som den exceptionela ställning, hvari vi befinna oss, kräfver. Måhända skall det smickrande erkännande, som Thiers i sitt otvannämda tal lät komma ledarne af Preussens politik till del, förmildra stämningen hos de officiösa tyska tidningarne. Emellertid synes den franske presidentens uttalande om en armå på fredsfot af 500,000 å 600,000 man ha ljudit mycket illa i Norddeutsche Allgemeine Zeitungs öron. Denna ministeriela organ anmärker den 9 dennes: Thiers menar, att allt skulle ha gått anmorlunda, om Frankrike hade haft 500,000 man vid Metz. Att inse detta — dertill behöfs ingen stor spådomsgåfva ; hela skilnaden skulle emellertid ha inskränkt sig till att de tyska stridskrafterna i motsvarande grad måst ökas och att krigets afgörande blifvit förlagdt till Mosel i stället för till Maas. En armå på fredsfot af 600,000 man skulle icke kunna Ästadkommas i Frankrike, och vore det möjligt, skulla den utgöra en permanent hotelse mot landets grannar. Ingen militär kan hysa tvifvel om hvad som åsyftas, när en stat