Dagens Nyheter – 12 juni 1872, sida 2

Något om jägarlifvet och jägarens utrustning. (Ur Handbok för svenska jagtvänner af OC. BR.) Då författaren ieka tr läkare, vågar kan icke utbreda Big öfver jagtlitvets helsobringande verkningar: för dem talar, blsnd annat, den mängd jägare -— hos oss en Falek, Lloyd, I. af Ström m. fl; fionarneg Mårten Kitunen, Maexmontan m. fl. — som uppnått en hög ålder. Särskildt för nervlifvet och andedrägts verktygen är jagten välgörande. Bo måtteligen brukad jagt, säger den gamle Öraftmtnet; i synnerhet för en ungdom är ovederstigeligen nyttig: den stärker och gör kroppen härdig, jemte det den förlustar; men måtta bör vara i allt, en nyttig tid ej förspillas. — J. B. Barth har i sina skogsdoftande Optegnelser ira mit Jegerliv så väl afhandlat arten af de vederqvickelser, jagten beredor, att vi hänvisa alla jagtens vedersakare till denna bok, Den, som aldrig på sig sjelf erfarit, huru et dag i skogen kan snart sagdt omyöra en menniska, så att stämning och lynne dagen efter äro fullständigt andra än dagen före jagten, och de bekymmer, som nyss syntes som berg, nu äro förvandlade till småstenar, må höra några fysiologiska antydningar. Rörelse i fria luften ökar bjertverksamheten, och detta på dubbelt sätt, så att hjertat sammandrages ej blott starkare, utan äfven oftare. Blodet drifves till följd häraf med ökad fart genom såväl lungorna som genom hufvudets, bukhålans och lederras kärl. Biodets sålunda ökade fart gör att respirationsrörelserna blifva djapare och snabbare, hvilket åter har till följd en ympigere tillförsel af syre. Genom det lifligare omloppat och den ökado ryrsättningen förrättar blodet ämnesomsättningen inom kroppen med lifligare far och med :;törre framgång. Han äter som haa komme från skogen, heter det, och när man kommer från skogen, behöfrer man verkligen äta. Man har der gjort en förlust af bygg: nvadsmeteriel för Organismen; men en vinstbringande förlust, emedan det egentlige: är kasseradt sådant, som förlorats: så har, bland annat, blodet befriat cellväfnaderna från det slagg, hvarmed de äro belagda efter sin senaste nybildning. — Man äte ock så snart som möjligt efter hvarje skogstur, emedan blodomlopp och andning äneu äro inbegripna i den stegrade verksamhet, som rörelsen framkallat. . andra sidan böra ock nämnas de förkylniogar, för hvilka jägaren utsätter eg, och hvilkas vanligaste följder äro reumatiska och bröståkommor — väl mindra lunginfamma. tioner, 3om förutsätta ombyte af kall och varm Inf; — men hvars lyckligtvis sällsyntare är Brights pjursjukdom, hvilken tyvärr — bör uppsättas på listan öfver jägarens faror. Har man, som ds finsko jägarne, tillgång till ett finskt badsta-bad, bör ett sådant icke försummas omedelbart efter en jagt, som man misstänker skola följas af en förkylning. Den ömtålighet, som somlige erfara efter dylika bad, förekommes, om man — hvilket vid några graders köld alltid är rådligt — mer eller mindre ymnigt ingnider sig med Jjaummad (maadeleller oliv-3olja, hvari, om man redan känner sig något katarrhal, kan hällas något :erpentin. . Med en ändamålsenlig beklädnad kan EKkväl nycket ondt undvikas. Jägarens drägt uåste ara beqväm och lagom varm. Rocken bör ara åtsittande med tif, emedan tyngden af körtet och det man bär i fickorna — sådana Vör man ha i tillräckligt antal: på sidorna, aktill och i bröstet —då icke tyvger bröstet, om framför alls bör vara obesväradt. Ett redt läderbälte kan eljest brukas; i detta äres då patronköket. Att ingenting får finnas, om i någon mån försvårar biodomloppet, är jeltklart. — Man erinre sig, då man t. ex, n sval septembermorgon begifver sig ut, att mperaturen stiger fram på dagen, och att et plagg, som är lsgm varmt kl. 5 på morse onep, kl. 1 på dagen är för varmt. Å andra dan bör man komma ännu bättra ihåg, att on drägt, som håller den gående varm, blir Ideles otillräcklig för den, som t, ex på ett ill på en dragig höjd länge nog får hälla Big illa. Vanligt svenskt vadmal har förtjensten både värme, mjukhet och lämplig färg och håller ganska väl väta och fuktighet, i syn;rhet så länge det ej är för gammalt, Till rsigtighetsmått hörer, säger Greiff, att icke icka hastigt ur källor och pölar, då man är ettig; alltid hålla sig varm om underlifvet, se sig med vattentita men ej trånga skoagg och i öfrigt icke belasta kroppen med nga och tjocka kläder, ty deraf blir man lat h okostig: är man lätt klädd farmäår man