t, ex. vinterskall, orrlek, bulvansoch vettareskytte, är det nödigt att efter behof kläda sig.? Till färgen måste jägarens drigt vara sådan, stt den hvarken väcker det vildas uppmärk samhet, ej heller utsätter jägaren för att bland buskar och snår o. 8. v. tagas för ett vildbråd och få ett skott. Hos oss nyttjas långt mindra än de förtjenade de förträffliga plädertna. Bättre plagg för vinterjagten än en mjuk och lätt sådan, konstmessigt lagd öfver bröst och rygg och betäckatide magen, samt med armarne frig, känner åtminstone förf. icke. Blänkande metallsaker bör mean ej bära utanpå; metall knappar i rocken bäde glittra och kunna vålla skrammel. Pelsmössor och ludna skjutväskor kunna förleda en oförsigtig jagtkamrat att gifva eld. Svenska jägare nyttja för öfrigt alltid smorlädersstöflar med höga skatt, hvilka likväl ej böra vara onödigt höga eller gå ända till knäts Vanlig sältran och hästolja tortfara ät vara den bästa stöfvelsmörjan; men man får akta sig för att smörja sina stöflar kort förrän eller ens dagen innan man går på jagt, emedan do då kyla. Tullkomligt vattentäta stöflar gifvas icke; de skulle ej heller vara helsosamma.