Dagens Nyheter – 12 juni 1872, sida 2

honom, vill jag ockeå skona honom. Det är fåfängt att strida mot ödets vilja. Jag vill ej utgjuta mera blod. — Ni vill i stället sjelf gå till galgen? sade Jonathan hånfullt. i — Det står mig alltid öppet att fly, invände Trenchard. Jag ken fara till Frankrike, — Och tror ri jeg tillåter er att resa och lemna mig i sticket? ekrek Jonathan med hotande röst. Nej, iogalurde. Vi äro i detta afseende kedjade tillsammans cch måste stå eler falla med hvarandra. Ni kan inte — får inte dra er undan. -— Död och helvete! skrek sir Rowland, i det han steg upp och drog sin värja. inbillar ni er, att ni ekall kuouna binda min fria vilja, usling? — Ja, i detta särskilda fall gör jag det, sir Rowlsacd, svarade Jonathan lugnt, ty ni är helt och hållet i mitt våld. Men ba bara tålamod ; jag är er pålitligaste vän. Tbames Derrell måst: dö. Vår ömsesidiga säkerhet fordrar det. Lemmna utförandet åt mig. — Således mera blod! ännu mera blod! ropade Tronpechard, och lade handen med smärtsam rörelse på sin panua. Skall jag då eldrig kunsg bannlysa från min säng dessa ryslga spöker —fadren med sitt blödande bröst och drypande hör; modren mod sina sammanvridaa händer, sina hämndfalla och förebrående blickar! Och skall antalet ännu ytter