Dagens Nyheter – 4 juni 1872, sida 2

-6 UI — Jag bar till och med hört honom gäga, att, om det icke vore för hans hustrus skull, så ville han gerna herbergera henne urder sitt eget tak. Det kan man kalla en verklig samaritan. Främlingen yttrade ingenting, men torkade hastigt bort en tår. Då emellertid Kneebone såg, ett ban nu ärnade taga afsked, trodde han det ej vara för bittida att fråga, hvem han hade den äran att tala med. Men innen denna fråga hann besvaras, öppnades en sidodörr, och ett särdeles vackert feuntimmer ef amazonisk växt och hållning inträdde och gick rakt fram till Kneebone med mycket familjära fasoner. Hon var utomordentligt präktigt klädd, och hennes vida styfkjortel gjorde bennas höga martialiska växt ännu mer imponerande. Bå snart hon blef varse f.ämlingen, hedrade hon honom med det mest obiyga beskådande och sökte på intet sätt dölja den houndran, hon skänkte hans intagande utseende. — Ni ser väl, min bästa fru Maggot, att ov har främmande, sade Kneebone något förlägen. — Hrem är det, ni har hos er? frågace amazonen åristigt. — Den här herm är en främling; Poll, svarade klädeshandlåren med tilltegande förvirring. Jag vet ej hans namn. Och han tycktes i detts ögonblick hafva förlorat all lust att veta det.