Dagens Nyheter – 4 juni 1872, sida 2

Promotionsbref till Dagens Nyheter. F. Upsala den 2 juni. Hvar var det vi sist skildes? Jo, vid stormningen af fästet Carolina rediviva. Det gällde att komma in i salen, der promoriopsbslen skulle afdansas, hvilket ock lyckadeå för omkring 1,690 biijettklädda personer. Carolinasalen är någontiog utomordentligt i sitt slag. Redan anblicken af densamma slår med häpnad ett öga, som är vandt vil mera anspråkslöst utrymme, och hur öfverraskande, att icke säga hisnande, skall det då icke kännas när man första gången sväfvar genom deuna rymd, när man flyger fram öfver denna eolfyta utan gräns! — Promotionsbalen började med en stilla polonväs, och man dansade sedan på 3 särskilda afdelningar, 5 valser, 4 fransäser, 2 poikår ock en galopp, hvilket allt under den mest uppsluppna glädje hade en ända med fanfarer kl. emellan 2 och 3 på morgonen. Hvilka Caroli-ska minnen från denna natt på Carolina rediviva! I går på förmiddagen låg ett visst sömnigt drag öfver hela staden. Domkyrkoklockan väckte dock troligen de flyste vid 11 tiden, då hon gaf signal till högtidligheterna vid rektorsombytet. Denna väckniog kom ock i grefvens tid för damerna, som skulle göra toalett till första konserten kl. 1. Stor middag gafs derefter af h. h. erkebis skopen för jubeldoktorerna m, fl., bland hvilka äfven befunno sig promotionens primus och ultimus. Kl. 6 i går afton gafs den andra 9studentoch promotionskonserten efter samma program som första konserten och för en lika talrik, lika tacksam och lika hänförd publik. Det ofta begagnade uttrycket: allt gick lyckligt och väl, kan härvidlag tillämpas endast på konsertens musikaliska del, naturligtvis ju en hufvudsak, men en bisek, som blef hufvudsak för två unga damer, var den sorgliga händelse, att en bänk nedramlade från läktaren och slog dem i hufvudet med den påföljd att de i sanslöst tillstånd måste utföras, under det att blodet rann från den enas hufvud. Denna unga dam var från Upsala. Den andra, som lindrigare skadades, sades vara från annan ort. Någon allvarsam fara är ej för handen. Denns olyckshändeise, som tyvärr utgör en förnyelse af hvad som hände uader Joseph: sonska s. k. pingstkonserten, bör vara en kraf tig maning till uppmärksamhet oeh till åtgärder att förekomma en måhända förr celler sednare inträffande ännu större olycka genom lifs spillande midt under glädjens fester. Ifrägavsrande olyckshändelse, som inträffade under några minuters hvila föro sista afdelningens sista nummer, är också, oss veterligen, det enda sorgliga, som timat härstädes under dessa den uppsluppna glädjens dagar, hvilka närmast likna och kunna likoas vid en sorts karnevalsdagar, ett skämt, som lemnat allvaret bakom sig eller ock har det framför sig, åtminstone om mean specielt fäster sig vid de uvga doktorernas, hvilkas praktiska lif just nu kommer att börja, Må de bii lyckliga för sig sjelfva, tör de sina och för ett älskadt fosterland! KI. (Vår promotionskorrespondent Tom har äfven sändt osa ett promotionsbref, adresseradt till hans käraste Alida, ur hvilket vi dock endast göra några utdrag. Sedan han uttryckt fin förvåning öfver, att sjelfva tempelklockan icke aktat för rof att med sin gudliga stämma lofprisa kandidaterra3 förtjensier, förhöjda genom den efterdömliga blygsämbet, hvarmed de ville visa sig för veriden — cch atx en del sf krigsmakten till lands blifvit beordrad att som en brokig illustration höja festens barocka pomp, forteätter han): Under högtidligt dån af kanonskott bokransade sig nu promotor sjelf och gick att utföra sitt uppdrag med vemodigt leende. Ty som akademisk lärare kände han, att promotionsfesten ingriper på ett störande sätt i de ves tenskapliga studierna: lugna gång och motverkar deras värdiga utveckling, ehuru denna fest äfven eger en bättre sida genom det förenade intresse, hvarigenom den förbinder ufiversitetet med fäderneslandets bildade allmänhet. Doe talrika besök, med hvilka universitetet vid dessa tillfällen hedras, och den festliga fröjd, som, med rot och upphof från uviversitetets lif, uppfyller med ren och fridfull glädje så mången huslig krets och förbinder sig med mensklighetens ädlaste känslor, föräldraglädien å ana sidan att da köraagta färhannningar