Dagens Nyheter – 3 juni 1872, sida 2

ST RAR. on — Är hoa gifv? frågade han efter ett kort uppehåll. — Gifu! nej, visst icka, svarade kläideshandiaren. Winoifrid Wood gifter sig aldrig, så framt ej grafvea återgor sitt rof. Medan kos änuvu var birn, fästalo hona sia tillgifvenhot vil en urg gos3, benämud Tiamss Darrel!, som var uppfostrad af hennes far och som, efter hvad man förmod:-, omkom för nio är eedan. Hon har beslutit att blifva hans minne trogen. — Ni förvånar mig på det kögsta, sade främl.ngen med en röst, som vittnade om djup rörslse. — Ja, det är verkligen fö. vinande, anmärkte Knaecbone, att finna ett fruntimmer 81 beständigt, i synnerhet så troget en b.radomskärlek. Men förhållandet är sådant. Hoa har hatt oräkneliga anbud, ty der skönhet och rikedom finnas förenade, såsom hos henne, fattas sällan friare. Men hon har ej låtit förmå sig att afvika från sin föresats. — Hon är en oförliknelig varelse, utropade den unge masnen. — Det är också min tanke, svarade Kne3bone, son åtcrigen anlitade snu:dosan 0c1 derigenom undgick don vredgade -blies, som yoglingen slungade åt honom. — Dot är änsu en fråga jag Vv le göra er, min herre, sade frimlingen, så snart han hunnit besegra sitt missnöje; och jag vill derefter icke vidare beavära er. Ni talte nyss om en