Dagens Nyheter – 25 maj 1872, sida 2

är det förut nämda förhållandet, att sanden icke angriper mjuka föremål. Om man sålunda lägger en fin broderad tyllremsa, en genombruten tunn kautschukskifva, en (medelst ljusets inverkan på en med surt kromsyradt kali försatt gelatinbinna och genom dess vidare behandling på af fotograferna kändt sätt erhållen) fotografi af en karta, en ritning e. d. på en skifva af granit, marmor, jern eller andra dylika ämnen och låter sandblästern spela derpå, så erhåller man ganska snart i hårda stenen en graverad bild af föremålet. Äfven blad och blommor kunna sålunda med ytterlig finhet afbildas i sten. Vidare kan man med några jemkningar i utförandet på sådant sätt hugga och slipa granit och andra hårda stenarter, borra i berg, slätarbeta gjutpjeser, slipa och gravera glas o. s. V. Men kostnaden? Den är tydligen ringa. Sjelfva apparatens kostnad är en ren obetydlighet. Luften eller ångan behöfver ej hafva något synnerligen starkt tryck, en liten fläkt, drifven för hand, torde i många fall vara tillräcklig. Icke en gång sanden går förlorad genom användning, utan kan den uppsamlas och ånyo brukas. (N. V.)