Dagens Nyheter – 25 maj 1872, sida 2

Smeden i Gretnagreen. I England har nyligen aflidit en man vid namn Simon Lang, hvilken var den siste af den rad sjelfejorda Hymens prester, hvilka i allmänhet hafva gått under namnet fSmeden i Gretnågreen och hvilka ända ifrån början af förra århundradet intill för 15 år sedan hafva varit en tillflykt för flydda engelska älskande, hvilka icke kunnat utverka sina föräldrars eller -målsmäns samtycke till deras äktenskapliga förening. oo Då man tänker på de öfver hela verlden berömda sammanvigringarne i den lilla, i Skotland vid engelska gränsen belägna byn Gretnagreen, föreställer man sig vanligen en med ett par i följd af det häftiga språnget ännu flimtande hästar förspänd vagn, i hvilken de älskande hålla framför smedjan, från hvars ässja röda lågor skina ut i den mörka natten och kasta ett tantastiskt skimmer öfver det oroliga paret och på smeden, som står vid sidan af vagnen och förrättar akten med hammaren i ena handen och bönboken i den andra. Det är emellertid en villfarelse att tro, det Lang och hans företrädare nödvändigt skulle våra smeder — ehuru både hån och hans fäder tyckas hafva drifvit detta yrke — eller att de hade något slags privilegium på att viga älskande eller andre. På grund af skotska lagen synes nemligen hvarje äktenskaplig förbindelse hafva varit af gällande kraft, om blott de älskande i närvaro af tredje man förklarat sig för man och hustru; och samma yrke som Lang dref i Gretnagreen drifves också på några andra ställen vid engelska gränsen, men. Gretnagreen var det af de flyende mest besökta stället, derför att det var första hållplatsen på vägen från England. Den förste, som började ett göra denba trafik till en näringsgren i Gretnagreen, va en viss Bigg, hvilken efterträddes af George Gordan, som hade tjenat i armån och alltid förrättade sammanvigningarne med svärdet vid sidan och i ett slags militärisk kostym, bestående af en ofantligt stor batt med uppvikta brätten, röd rock och långa ryttarestöflar. Gordan hade i Gretnsgreen Jåtit utsprida den tron, att han hade särskildt privilegium på att viga flyende mot eö afgift af 900 rdr till regeringen; men-hans efterträdare Joseph Paisley, f. d. smugglare, törstod dock att göra affärerna ännu mera inbringande och förtjente från 1789 till slutet af förra århundradet en betydlig förmögenhet. Bland de många notabla personer han betjente, nämdes den berömde lorden — sedermera lordkansleren — Erskine, som gaf honom 3,425 fdr tör hans besvär. Paisley förrättade akten i presterlig drägt, ja, slutligen till och med i biskoplig skrud; och i Carlisle kan man ännu se ett porträtt af hans klumpiga och tunga person, iklädd presterlig drägt med långt släp och hvita kammarduksärmar. Efter honom kom David Lang — den nu aflidna Simons fader — som urspruovgligen hade varit gärdfarihandlande, men derefter blifvit pressad, hvarpå han tillfångatogs af sjöröfvare och på det hela taget fördo ett mycket äfveniyrligt lif, tilldess han slog sig ned såsom smed och prest i Gretnagreen. (Und hans tid inträffade ett fall, som gaf anledning till en uppseende väckande rättegång FN a ber tas gr eSTRO Snar