Dagens Nyheter – 25 maj 1872, sida 2

-— 020 — honom, ty inom året var han hängd. På samma gätt förhöll det sig med Toby Tarner... — Nog om den saken, inföll Trenchard;, hvar är, gossen? q — Inte lårgt härifrån, svarade Wild. dl ter allt vårt besvär var det harit nära att Vi hade förlorat honom, sir Rowland. — Huru eå? frågade denne misstävksamt. — Ni skall få höra, svarade Jonathan. Med tillhjelp af sin kamrat, Jack Sheppard, hade den -unge bofven gjort etwt raskt försök avt befria sig ur fängelset, der mina janitecharor hade gatt in honom; och han skulle verkligen lyckats, om icke ödet hade så fogat — ty djefvulen öfverger aldrig en så nyttig agent, som. jag är, sir Rowland -— ätt jag sjelf kom i rättan tid för ätt hindra honom undkomma. Emellertid hade min äldste och trognaste bandhund, Abraham Mendez, fått af den ena gossen ett hugg i hufvudet, som berötvar mig hans biträde för hela nästå vecka och kanske gör honom oduglig fill mid tjenst för alltid. Men det som tröstar mig är att, ifall jag förlorat en tjenare, har jag deremot förvärfvat en annan. Jack Sheppatd är numera helt och hållet i mina händer: — Hvad avgår det der mig, herre? scde Trencbard, afbrytande hans långa berättelse: — Icke det minsta, svarade Jonåthån kallt. Men för mig är. det af vigt, Jack Sheppard är för mig, hvad Thames Darrel) är för er —