Dagens Nyheter – 21 maj 1872, sida 1

Här ofvan hafva v vi i framhållit såsom under nuvarande förhållarden mycket anmärkningsvärdt att militärer utnämnas till postmästare. Ännu oförklarligare förefaller det att ju mera man — och med rätta — söker framhålla för oss att officerarne, cj blott de som finnas, utan mångdubbla antalet — äro alldeles nödvändiga, såvida landet skall bevara sin sjelfständighet och vårt försvarsverk skall hafva någon betydelse, desto angelägnare synes man vera att skaffa de officerare, som vi redan hafva, isynnerhet de som vunnit en hastig befordran, civila statstjenster. Det är ej längre nog med postverket, tullen och fångvården, utan vederbörande sägas nu vara sinnade att tillämpa systemet äfven på de bäst aflönade — det är klart att det skall vara de bäst aflönade! — tjensterna inom telegrafverket, nemligen, till en början, de båda linieintendentbefattningarne. Dessa tjensters innehafvare, det får man icke förglömma, skola dock utöfva chefskap i afseende å hvad till det tekniska inom verket hörer och de böra således vara i besittning af de särskilda insigter i telegrafi, hvilka för ett värdigt och gagneligt beklädande af sådan befattning måste erfordras. Icke desto mindre anses det i kretsar som pläga ega god kännedom om hvad som är i görningen å högsta ort, alldeles säkert, att till den genom major Fahnehjelms pengioneranda af riksdagen ledigblifna intendentsbefattning en nyligen till öfverstlöjtnant i armån befordrad militär redan på förhand varit bestämd. Vi hafva svårt att gätta tro till denna uppgift; skulle den bekräfta sig, måste man antaga att ifrågaSÅN fe TLS gr Kåge YLE ÄNDed Ft Ng RN Se Hep VI SEE AR IVAN a FÄRNET T RASET NEAR Ston