Dagens Nyheter – 17 maj 1872, sida 2

EJ JA ennen med St Giles, om ni är så angelägen att konVersera? frågade Jack med slug beräkning. — För att ingendera är här; de ha gått in i andra rummet och dörrn är stängd, det är orsaken, min guldgosse! svarade juden utan att misstänka det ringaste. — Åb, det var superbt! mumlade Jack med triumferande ton; då går allt bra. Låt oss börja genast, Thames. Gör så mycket oväsen du kan för att afvända den gamla lufvens uppmärksamhet. Med deesa ord drog han upp sin pik ur fickan; och under det han hvisslade, sjöng och gjorde allt möjligt buller för att ingenting skulle höras, lyckades han med tillbjelp af detta verktyg inom några minuter befria sin kamrat från bandbojorna. — Nu, Jack, utropade Thames och tryckte med värma hans hand; nu är du fullkomligt min vän igen. Jag förlåter dig af allt mitt hjerta. Sheppard besvarade handtryckningen med samma bhjertlighet, och sedan ban varnat Thames att icke låta handklofvarne falla i golfvet för att ej i förtid röja alltsammans, började han tralla följande fragment af en tjufmelodi: Ge mig bara ett huggjern, en fil -eller knif: Det är allt som behöfs för att rädda mitt lif. Trallera!