Dagens Nyheter – 17 maj 1872, sida 2

Riksdagens afslutande. Riksdagens båda kamrar infunno sig i går kl. 11 från sina samlingsrum i Storkyrkan för afhörande af riksdagspredikan. Inuti och utanför kyrkan paraderade den vanliga honnörsvakten. Altartjensten förrättades af regementspastor F, T. Ehrling och komminister E. von Baumgarten. Före predikan afsjöngos psalmerna nr 3 v. 1, 29, vv. 2—5 och 429 v. 10. Predikan hölls af v. komministern, teol. doc:n E. G. Rudin öfver texten (Joh. 19, 11): Jesus svarade: Du hade ingen makt öfver mig, vore hon dig icke gifven ofvan efter: fördenskull khafver han större synd, som mig hafver dig öfverantvarda. Predikan afhandlade med anledning af denna text: Den vertdsliga makten är gifven ofvanefter. Efter predizan afsjöngos psalmerna nr 30ö och 3 Vv. Te Efter gudstjenstens slut begåtvo sig riks dagens ledamöter från kyrkan till slottet och intogo sina platser i rikssalen, hvarefter inbjudna stater och kårer likaledes begåfvo sig från sina samlingsrum i slottet i procession till rikssalen. Vä Vid processionens inträde i rikssalen började musiken och fortfor till dess deiprocessionen deltagande intagit de dem anvisade platser. Chefen för civildepartementet, statsrådet Bergström, uppträdde derefter till venster om tronen och uppläste k. m:ts förordnande för h. exc. hr justitiestatsministern att å konungens höga vägnar afsluta riksdagen. Första kammarens talman höll derefter följande tal: Den djupa vördnad och sanna tillgifvenhet, hvarmed Svea folk ser upp till sin konung, göra äfven de deltagaude känslor ionerliga, som vid glädje eller sorg, vid lycka eller motgång alltid från folket egnas konung och konungabus. Grundlagens föreskrift att kamrarne vid riksdagens slut skola genom talmännen till konungen framföra sina välönskningar, är icke något tomt ord; det är af uppriktigt hjerta som första kammaren lifligt önskar och förtröstansfullt hoppas, att den sjukdom, som nu hemsökt konungen, snart måtte vika och lemna rum för det fullständiga återställandet af h. m:ts för tvenne folk så dyrbara helsa. Till denna önskan anknyter första kammaren äfven en oskrymtad försäkran om den förtroendefulla tillit och fasta trohet, som i Svea land betryggar förbundet emellan -konurg och folk, emellan frihet och lag. Med sådana känslor och under förtröstan att i h. m:ts nåd och ynnest få vara innesluten, nedkallar första kammaren den Högstes välsignelse öfver konung och konungahus. Derefter yttrade andra kammarens: talman följande: : , Äfven riksdagens andra kammare beklagar djupt det sjukdovmstillstånd, som förhindrat h. m. konungen att: personligen emottaga folkombudens underdåniga afskedshelsningar.. Den: hoppas och önskar emellertid af innersta hjerta, att Gud ännu länge måtte bevara hans dyrbara lif till glädje för konungahus och folk samt till lycka för de förenade rikena. Om inga oväntade omständigheter inträffå, hafva kammarens: nu varande. ledamöter med denna dag fullgjort sitt uppdrag. Afslutningens stund, som nu är inne; måste alltså af dem tillika betraktas såsom en räkenskapens stånd. Ty fastän representanten endast har att svara inför sitt eget samvete och framtiden, kan han lika litet som någon annan stå vid målet af ett fullbordadt arbete utan att just då fråga sig Ffjelf, buru domen öfver -hans verk skall utfalla. Vi afbida. den: domen utan öfvermod och utan fruktan, icke i tron: å handlingarnes ofelbarhet, men i medvetande af de goda afsigternas rätt. Att hafva velat jemuare fördela skattebördorna, varsamt behandla ifrågasatta lagförändringar och, under iakttagande af nödig sparsamhet i öfrigt, frikostigt uppmuntra allt, hvarigenom den andeliga och materiella-kulturen i landet kurnat befrämjas, det är åtminstone en förtjenst, hvarpå den afgående kammaren vågar göra anspråt. Må de, som härnäst väljas, uträvta större ting. Aldrig skola de dock med en varmare kärlek än nu sker nedkalla Guds välsignelse öfver konung och fäderneslånd. Chefen för civildepartementet, statsrådet Bergström, uppläste derpå riksdagsbeslutet; hvarefter h, exe.justitiestatsministern uppträdde på högra sidan om. tronen och uppläste k. m:ts afskedshelsning till -riksdagen i det tal, vi här ofvan återgifvit samt förklarade derefter i konungens namn riksdagen vara afslutad. Sedan kamrarnes ledamöter återkommit till sina plenisalar, försiggingo der de vanliga afskedshelsniogarne. a Första kammarens talman yttrade till kammarens ledamöter fälianda afskoedshelsning: