Dagens Nyheter – 15 maj 1872, sida 2

VU -— omgifvande byggningarne uppstiga det höga, smala tornet på St Giles kyrka: en förelöpare till det nu brukliga byggnadssättet, som icke började användas förr än femton år senare. Detta föremål igenkände han genast. Han fann såledeg, att han idet afseendet icke var bedragen. — Hvad har han gjort, den här pojken, frågade Terence, medan han och Quilt skredo framåt med Thames emellan sig. — Hvarför frågar ni det? svarade Quilt undvikande. — Åh, inte just för någonting, bara af nyfikenhet, sade Terence. Vid alla gudar! tillade han och höll upp lyktan midt för ansigtet på Thames, det måtte jag säga, en så fin gosse, med ett så förnämt ansigte! skada att han har kommit på villovägar så tidigt! — Ni kan spara ert medlidande, min vän, yttrade Thames; jag är häktad på falsk angifvelse. — Det förstås! anmärkte Quilt ironiskt; så är det med alla tjufvar. Om vi skulle dröja med att arrestera någon tills han sjelf tyckte det vara rätt, så finge vi vänta till domedag. Hur kan man tänka sig någonting gå orimligt som att ett porträtt, infattadt i diamanter, inte skullo vara er rättmätiga tillhörighet? — Har direktören någonting att göra med den här saken? frågade Terence hviskande. — Det har han visst, svarade Quilt med en