Dagens Nyheter – 15 maj 1872, sida 2

Dramatiska teatern. Hr Fdv. Bäckströms komedi De Förtryckta. Den unge författarens yngsta arbete håller sig fortfarande uppe. De Förtryckta gingo senast i går afton öfver scenen. Hr Bäckström har ock beredt den inhemska dramatiska konstens vänner en angenäm öfverraskning. Efter hans föregående nog mycket sentimentala miniatyrer: En Krona, tcFången på Kallöf, Evas systrart och tFörsta MajCö, hade man knappast väntat af honom ett arbete med den breda anläggning och det, åtminstone delvis, friska lif, som möta oss i De Förtryckta. Man finner häraf med tillfredsställelse, att hans genius är stadd i en stark utveckling. Den åtnöjer sig icke längre med de qvafva kammarfantasiernas drifhusplantor; Zen har gått att uppsöka den dramatiska skönheten der, hvarest den i sanning finnes, i den rika, sunda verkligheten. Vi vilja nu närmare se till beskaffenheten af författarens förstlingsskörd i denna hans nya, berömliga riktning. Det som genast fängslar åskådarens uppmärksambet är lifskraftigheten hos samtliga personerna i De Förtryckta. En hvar af dem har en stark känsla af sitt eget kära jag, dess sämre eller bättre intressen. Prosten, till embetet en andans man, men till karakteren en rå materialist och hustyrann; den lumpna prostinnan; den misshandlade adjunkten, full af menniskofiendtlighet och bitter ironi; den entusiastiskt flammande studenten; den unga, fattiga flickan, som tigande uppoffrar sig, så länge hon tror att hennes förförare en gång verkligen älskat henne,