Dagens Nyheter – 11 maj 1872, sida 2

säkerhet af publika papper, äfvensom lån mot pant af vågförda effekter. Minoriteten ville utesluta de tvenne sista pänkterna. Fjerde voterinsen: Med 127 röster mot 126 (12 ja mot 83 nej i första och 115 ja mot 43 nej i andra kammaren) erhöll I mom. af 35 3 följande lydelse: Allmänheten är berättigad att i uppoch utlåningsärenden hos riksbanken och lånekontoren ersonliger. eller genom ombud utföra sina angeägenheter, äfvensom att derom omedelbart skriftvexla. Alla häraf i riksbanken och lånekontoren härflytande bestyr besörjas afgiftsfritt, under de vilkor och förbehåll, fullmäktige-bestämma.. Minoriteten röstade för första kammarens något afvikande beslut. , Femte voteringen: Med 150 röster mot 104 (18 ja mot 73 nej i första och 132 ja mot 31 nej i andra kammaren) erhöll mom. 1 at? 61 följande lydelse: På ordinarie stat må ej tillsättas flera tjenstemän än högst sextio, hvaraf i första graden tjugufyra, i den andra tjugutre, i den tredje fem och i den fjerde åtta. För tjenstemän af tredje och fjerde tjenstegraden, äfvensom för dem af andra graden, hvilka tjenstgöra i fullmäktiges och ombudsmans expeditionerna, meddelas fullmakt. Minoriteten ville, att, enligt första kammarens beslut, alla tjenstemän borde meddelas fullmakt. Sjette voterinsen: Med 186 röster mot 53 (56 nej mot 82 ja i första och 130 nej mot 21 ja i andra kammaren) erhöll 3 mom. af 61 2, enligt andra kammarens beslut, följande lydelse: Vaktbetjening i riksbanken till erforderligt antal antages af fullmäktige. Minoriteten röstade för ut skottets, af första kammaren gillade förslag, att vaktbetjeningen skulle utgöras af: Ofvervaktmästare, tillika brandmästare 1, vaktmästare, ordina: rie 23 och extra 1. Summa 25. Sjunde voteringen: Med 150 röster mot 81 ja mot 50 nej i första och 117 ja mot 31 nej i andra kammaren) antogs följande förslag till lydelse af 4 mom. af 87 2: Ledamot i styrelsen frånträde genast denna befattning i följande fall: a) om han blir ledamot af statsrådet; hb) om han ställes under förmyndarskap; ce) om han till borgenärer all sin egendom afträder; d) om han af allmän åklagare ställes under tilltal för yanfrejdande brott; e) om han förklaras förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att inför rätta föra andras talan; f) om han blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval, med penningar eller gåfvor sökt värfva röster eller emot vedergällning afgifvit sin röst eller genom våld och hot stört valfriheten och skall då suppleant inkallas att i stället såsom ledamot i styrelsen inträda. Bankoombudet ege fullmäktige dessutom att, när så lämpligt pröfvas, från befattningen entlediga. — Minoriteten ville utesluta punktena. En episod af icke ringa märklighet föreföll i andra kammaren omedelbart efter det de gem3nsamma voteringarne voro undanstökade och hvilken gaf hr vice talman Mannerskantz anledning till propositionsvägran. Hr Gripenstedt begärde nemligen ordet för att reservera sig mot kammarens föregående beslut angående frågan om grundskatterna. Denna reservation, som afgafs muntligen, svällde dock ut till betydliga dimensioner och var i hufvudsak riktad mot hr Dufva, hvilken, såsom våra läsare redan känna, gendret åtskilligt af hvad hr Gripenstedt anförde under det grundskattefrågan var föremål för kammarens behandling, vid hvilket tillfälle hr Gripenstedt icke aktade nödigt begagna sig af sin rätt att göra några erinringar mot hr Dufvas satser. Sedan hr Gripenstedt slutat och innan andra anmälda talare uppropades, påminte vice talmannen om innehället af 60 3 riksdagsordningen, som stadgar att diskussion om ett redan afgjordt ärende ieke får uppstå. För sin del ansåg vice talmannen grundlagsstadgandet icke nog tydligt, att han på grund deraf ville vägra någon ordet, men han ville dock hafva gjort denna erinring på samma gång han likväl ville förklara att han ej ansåg någon vidare öfverläggning om själfva saken vara med god ordning öfverensstämmande. lir Posse ansåg att såväl den åberopade grun1llagsparagrafen som god ordning lemnade så tydliga föreskrifter i törevarande fall, att han icke tilltrodde sig kunna yttra något om sjelfva den afgjorda saken. Men han hade den bestämda uppfattning, att hr Gripenstedt missbrukat reservationsrätten då han uppträdde polemiserande mot en viss motståndare, och deremot ville han protestera och tillika yrka att den afgifna reservationen icke måtte i kammarens protokoll intagas. Hr Hedin afgaf en liknaade protest, utan att förena sig i det af hr Posse afgifna yrkandet, hvilket deremot understöddes af hrr Sven Nilsson i Österslöf, John Ericson, som påpekade att med samma rätt reservanten vändt sig mot hr Dufva, kunde denne upptaga till bemötanda hvad mot ho: nom blifvit anfördt, hvarigenom diskussionen ju vore i full gång, samt Jan Andersson och Tjernlund. Hr Sjöberg, med hvilken hrr Adlersparre, C. Wikström, Törnfelt och Dahm instämde, sökte gifva det omtvistade anförandet karakteren af en motiverad reservation, hvilken ej grundlagsenligt kunde vägras plats i protokollet; Hr Carlen uttalad2 samma åsigt, hvaremot hrr Carl Ifvars son, Ola Jönsson i Kungshult och Per Niis380N I KenA Stnälda giv mad att nadlägga cin