Dagens Nyheter – 11 maj 1872, sida 2

Rowland! ropade han; jag är oskyldig. Jag har ingenting stulit. Denne man — denne Jonathan Wild som jag såg första gången för knapt en timme sedan på Wychgatan — han är min fiende — jag vet inte hvarför. Han har svurit att han skall ta lifvet af mig! — Bah! afbröt honom Jonathan. Ni kan inte fästa er vid sådant sladder, sir Rowland! — Om du verkligen är oskyldig, gosse, sade riddaren, som med möda qväfde sin rörelse, så har du ingenting att frukta. Men hvarför kom du hit? — Ursäkta mig, sir Rowland. Jag kan ej besvara denna fråga. Mitt ärende är till lady Trafford. — Vet du inte att jag är hennes bror? sade riddaren. Hon har inga hemligheter för mig. — Det är väl möjligt, svarade Thames med någon förvirring, men jag har ej rättighet att tala. — Din tvekan länder icke till din fördel, anmärkte riddaren och antog en sträng uppsyn. — Vill han låta visitera sig? frågade Jonathan. — Nej, svarade Thames. Jag vill inte bli handterad som en missdådare, om jag kan undvika det. — Du skall. bli handterad som du förtjenar, sade Jonathan med ilskefull blick. Och i trots af gossens motstånd stack han ned sin