Dagens Nyheter – 11 maj 1872, sida 2

stedts anförande, deri han öfverskridit reservationsrätten. Hr Ljunggren ville på inga vilkor vara med om en åtgärd hvarigenom majoriteten skulle förtrycka minoritetens fria yttranderätt och skapa ett farligt prejudikat, och hr Ribbing ville icke deltaga i något beslut att större eller mindre delar af en diskussion i kammaren icke skulle i dess rotokoll intagas en åsigt som delades af hr Gumcelius, hvilken tillika instämde i den protest hr Hedin afgifvit. Sedan denna ovanliga diskussion slutat förklarade vice talmannen att han på grund af 52 och 76 22 riksdagsordningen fann sig förhindrad att framställa proposition på det af hr Posse m. fl. gjorda yrkandet, och dervid lät kammaren saken bero. Efter en längre men intresselös debatt mellan å ena sidan kr Sparre och å den andra hr justitiestatsministern samt hrr P. Olsson, Nils Larson och Carlen antog andra kammar ren med 76 röster mot 53 k. m:ts af lagutskottet tillstyrkta proposition, med förslag till förklaring af 17 kap. 3 2 handelsbalken, angående företrädesrätt till betalning ur lös pant, äfvensom samma utskotts hemställan öm afslag å väckt motion angående utarbetande af en lag om upplag af produkter och varor. Första kammaren har förut stannat vid samma beslut. Efter voteringarnes slut biföll första kammaren hvad statsutskottet i anledning af k. m:ts proposition i fråga om bergverkstiondens upphörande hemställt, nemligen att riksdagen måtte, med bifall till hvad k. m:t föreslagit, för sin del medgifva, att, med undantag tillsvidare för Sala och Hellefors silfververk samt Garpenbergs kopparverk, alla öfriga verk, som nu äro förpligtade till bergverkstiondens utgörande, måtte från och med år 1873 befrias från berörda tionde och sådan tionde icke heller åsättas hädanefter uppstående verk, likväl med vissa vilkor och förbehåll för Tunabergs, Ätvidabergs och Riddarhytte eller Skilå kopparverk, Stora Kopparbergs bergslags verk, Gustafs och Carlbergs kopparverk, Löfås silfververk samt Dylta svafvel-, vitrioloch rödfärgsverk, Hvarje särskild punkt af utskottets förslag underkastades diskussion, hvilken hutvudsakligen fördes af hrr Nisser, Wern, Nordström, Montgomery-Cederhjelm, Adelsvärd och 0. G. Mörner och tvenne voteringar förekommo på yrkanden af den sistnämde. Den törsta afsåg att borttaga medgifvandet för Åtvidabergs kopparverk att skatteköpa verkets del af allmänningen Gaddstigen, hvarvid rösterna utföllo med 43 mot 31 till förmån för utskottets förslag. Den andra afsåg återremiss af mom. d för åstadkommande af ett tillägg i vilkoren för Stora Kopparbergs bergslag, hvarvid utskottets förslag vann 51 röster mot 16. Utan diskussion godkände båda kamrarne bevillningsutskottets förslag till beräkning af de extra ordinarie inkomsterna upptagande tullmedlen till 14,600,000 rdr, postmedlen till 2,500,000 rdr, stämpelpappersmedlen till 1,350,000 rdr, bränvinsbränningsmedlen till 11,200,000 rdr och hvitbetssockertillverkningsafgiften till 16,000 rdr; summa 29,666,000 rdr, samt statsutskottets förslag till stadganden i det nya reglementet för riksgäldskontoret, angående de under innevarande riksdag på nämda kontor anvisade statsutgifter. Under aftonens sammanträde behandlade båda kamrarne lagutskottets betänkande i anledning af återremiss af utskottets utlåtande nr 28, rörande väckt fråga om utarbetande af ny grufvestadga. Utskottet hade hemställt, att riksdagen måtte anhålla, att k. m:t täcktes dels taga under öfvervägande, huruvida inmutningsrätten i fråga om stenkol må kunna upphäfvas, och i sådant fall derom utfärda författning, dels ock i öfrigt, till förekammande af dexolägenheter för jordbruk och jordegare, som inmutningsrätten enligt gällande grufvestadga medför, låta omarbeta denna stadga i ofvan angifna syftning, samt till granskning meddela riksdagen förslag i ämnet. Hr Carl Ekman underkastade utskottets förslag och motiverna till detsamma en fullständig kritik, Tal. motsatte sig ett beslut, hvarigenom stenkol ej längre skulle vara föremål för inmutning, samt instämde i en af hr Sparre afgifven reservation, i syfte att skrifvelsen skulle innehålla en hemställan huru vida inmutningsrätten i fråga om stenkol kunde alldeles upphäfvas eller så begränsas att garantier uppställas emot missbruk deraf till men för jordbrukare eller jordegare, samt i sammanhang härmed en omarbetning af gruf