Dagens Nyheter – 3 maj 1872, sida 2

3, Om firandet af första maj meddela vi följande: Redan vid morgonens inbrott såg man att alla farhågor för missgynnande väderlek voro öfverflödiga, ty en varm och leende vårsol blickade oss till mötes. Den egentliga festen börjades vid femtiden på e. m., då studentkåren under sina favor samlades på Stora torget och aftågade uppför Dro:tninggatan och Carolina-backen till Botaniska trädgården, der vid inmarschen afsjöngos Vintern rasat ut och Sjung om studentens lyckliga dar. Nationsfanorna planterades på dea öppna platsen framför Botaniska bygnaden. Efter en stund samlades sångarne på stora trappan till Linneanum och uppstämde Hör oss Svea, hvarefter raden af tal öppnades af docenten Monten, som till ynglingaskaran ställde några manande ord om den sanna ber tydelsen af ungdomens glädje om andan inom studentkåren, i det han för dess ögon framhöll bilden af den en gång här mot betryck och motgångar oförskräckt kämpande studenten, sedermera fäderneslandets stolthet och ära, Carl Linn. Derefter afsjöngos åter några sånger, hvarpå docenten Lagergren talade för närvaranda representanter från akademistaten och Upsala stad. Vidare upplästes verser af studeranden J. P. Wallin, i hvilka tolkades studentens vårkänslor, samt af studeranden G. S. Meyer för qvinnan. Mallan talen och verserna uppstämdes af sångarne de välbekanta sångerna O hur herrligt majsol ler, Våren är kommen, Der aander en tindrende Sommerluft, Ser jag stjernorna sprida och många andra af dessa friska våroch ypglingasånger. Bland de många tal, som höllos vid de olika nationsborden, utgjorde ett af professor Svedelius måhända glanspunkten; det var för hufvudstadens blifvande högskola. Talaren yttrade deri, bland annat, att det fanns en tid, då äfven han tyckte, att det var för mycket för sett litet folk som vårt att hafva två universitet, och att det skulle vara bättre om krafterna förenades. Men sedan hade han kommit på andra tankar; han hade dragit sig till minnes, huru Sverige i början af detta århundrade med 2 millioner inbyggare dock kunnat med heder upprätthålla 3 universitet, i Upsala, Lund och Åbo. Skulle då icke 4 millioner behöfva åtminstone lika många högre bildningsanstalter? Jo, låt oss skaffa oss bildningsanstalter i hvar vinkel och vrå, högskolor, elementarläroverk, folkhögskolor, bildningsanstalter af alla slag. Bildningen måste blifva långt mer allmänt spridd än den ännu är. Arbetet för bildningens utbredande, för folkets upplysning anbefallde talaren i de mest gripande uttryck åt den lyssnande åhörareskaran,