Dagens Nyheter – 3 maj 1872, sida 2

Valborgsmessoafton och första maj i Upsala. (Korrespondens till Dagens Nyheter.) I Upsala d. 1 maj kl 3 e. m. Valborgsmessoafton (den sista april) firades af Upsala studenter på öfligt sätt, i det att de särskilda nationerna, till festlig kollation församlades å hvar sin respektive nationssal, i går vid 9s-tiden under sång och svajande fanor tågade till stora torget, hvarifrån hela kåren på enahanda sätt, omgifven af en ofantlig, böljande menniskomassa, bgaf sig upp för Drottninggatan och stannade på slottsvallen, hvarifrån land och stad öfverskådas. Der uppstämdes flera våroch fosterländska sånger samt ett fyrfaldigt hurra för konungen. Väderleken var den herrligaste, man kan påminna sig någonsin varit denna afton: himler klar, luften ljum och en stilla vestanfläkt smekte kårens fanor. Herrlig såsom alltid, ljöd den friska studentsången, med någon liten skilnad i nyansering nu emot under Arpiska tiden, Alla stämmor voro ovanligt fulltaligt representerade. Tjogtals eldar flammade ute på slätten och en, hvilken gjorde mera väsen at sig än alla de andra, som det tycktes, straxt utanför Botaniska trädgården, ty under det studentkåren tågade upp emellan Karolina och slottet, skreks: elden är lös och doft ljödo med detsamma klämtningar från tornet, tillkännagifvande vådeld i Fjerdingen. Föga rubbades dock de djupa led, från hvilka sången kom och afhördes, En spruta kördes upp åt Botaniska trädgården till, men gjorde snart halt. Klämtningen upphörde ock. Man blef inom kort underrättad om, att den för vådeld ansedda elden var blott en vanlig Valborgsmessoaftoneld ; dock upptänd något närmare staden än vanligt och af särdeles inten siv natur, belysande på ett synnerligen vackert sätt Botaniska trädgårdens träd och hela nejden för resten. Om denna slds upptän