Dagens Nyheter – 29 april 1872, sida 1

Article Image
endast till att betrygga de högre klassernas herravälde öfver de lägre. (Bravo!) Republiken tr det sanna konservativa systemet, som tillförsäkrar oss en lugn, laglig och jemn utveckling af vårt statslif, och som innehåller den bästa garantin mot alla revolutioner. Frankrike begär blott ordning och frihet. Endast republiken kan gifva os3 den varaktiga ordningen d. v. 8. icke len ordning, som upprätthålles med mitraljöser och kavallerianfall på boulevarderna (bifall), icke den ordning, som är tystnad och fruktan (bravo); nej, den lagliga ordningen, som stödjer sig p hela folkets Jegitima vilja. Och friheten, mine herrar, den fullkomliga, oinskränkta friheten erkännes blott af ett parti: detrepublikanska. Det är denna frihet en reaktionär regering alltid genast söker qväfva. (Bifall.) Våra motståndare tröttna icke-att klandra republiken. De säga: den styrelse ni föreslå kan i teorin vara mycket vacker, men den gömmer bakom sig. ett långt, förfärligt följe ef uäreförgätna personer Allt hvad de säga är lögn, komedi, deklamation. Jag kan också tala om saken, ty det är ju med dylikt bagage man påstår att äfven jag reser... (Allmän munterhet.) Det finns till och med qvickhufvuden, som ha trott sig kunna poevisa detta genom att kalla mig profryttare, (Nytt bifall.) Detta kan ej förnärma mig. Om de ansett sig derigenom kunna såra min fåfänga eller egenkärlek, ha de fullkomligt missräknat sig. Jag rodnar icke öfver denaa benämning; jag är verkligen en rese-expedit i demokratiens tjenst. Detta är mitt värf, som jag erhållit i uppdrag af folket. Hvad som framför all: måste betraktas såsom vigtigt är att det rätta republikanska tänkesiättet intränger i våra seder, i hela nationens lif. För min del inskränker jag mina önskvingar till två saker: en verkligt upplyst och en väl väpnad nation. Nationen måste vara upplyst och rustad, för att hon skall kusna åt Frankrike återförvärfva eisassarve och lothringarne, de der skola vända tillbaka till sitt rätta fosterland den dag, då Franbrike blifvit moraliskt pånyttfödt och i materielt bänseende reorganiseradt. Då kommer verlden att få bevittna ett skådespel, som hvarken skall vara en illusion eller en dröm; Frankrike skall återintaga den plats, som irgen annan nation kan fylla, en plats som tär nödvändig icke allenast för oss, utan för hela verldens civilisation. (Entry astiskt bifall ) Bland de ruormer, som jag och mina vinner önska för att genomföra vårv program, ställer jag nationalförsamlingens upplösning i främsta zummet. Jag väntar intet at den nuvarande representantkammaren i Versailles. Den visar hvad den är rädd för genom att vägra att återvända till Paris, vår civilisations vagga, våra frioch rättigheters sanha sköld, den natio iela andans ledare. Vi republikaner utgöra icke något inom sig slutet parti; en hvar, söm det vill, är välkommen bland oss; en republikansk majoritet i riksförsamlingen, det är det hufyudsakliga målet för vår sirffvanu. Om vi ouppkörligt yrka på den nuvarande kamma: tös tpplösning och frånkiänna densamma konstituerande myndighet, så beskyller man oss för att vara oroliga och äregiriga agitatorer, som endast tänka på att sjelfva rycka till sig makten. Neji nej! jag kallar er till mina vittnen! Om jag trodde att timmar och minuter icke vore dyrbara, om jag trodde, att man under Europas närvarande förhållanden kunde vänta — efter kriget med Tyskland och det inbördes krigets fasor kunde vänta! — så skulle jag icke fordra nationalförsamlingens upplösning, Men om vi ha brådtom, så är det ej för vår egen eller det republikanska partiets skull; det gäller den nationella tillvaron! Genom att förspilla minuter kunna vi förlora århundraden. Förblifva vi alltför länge i delta mattande öch förslöande provisoriska tillstånd, utsätta vi oss för de största faror. Ack, mine herrar, låtom oss icke dröja! Hvad mig angår, är min öfver tygelse orubblig, och jag uttalar den här med hela min brinnande kärlek till Frankrike: då man har att välja mellan nationalförsamlingens eller fosterlandets upplösning, röstar jag för nationalförsamlingens upplösning! .Gambettas agitation för kammarens upplösning har blifvit gjord till föremål för en interpellation inom nationalförsamlingen. Hr Duval, tillhörande högern, har yrkat, att kommunalmyndigheterna i Havre och Angers måtte ställas till ansvar för sitt deltagande i banketten till Gambettas ära.

29 april 1872, sida 1

Thumbnail