son med låg röst; om du inte slutar med ditt supande, så förderfvar du snart alltihop. — Skulle vi inte nu ha en bål punsch ofvanpå alltsammans? frågade Kneebone, — Hjertans gerna, svarade Wood, hvarpå han ropade sin dotter till sig och gaf henne med låg röst nödiga befallningar. Winifred lemnade rummet, och en tjenare skickades till närmaste källare, hvarifrån han snart återvände med en full bål af det ljufva fluidum. Bordet blef nu afdukadt. Buteljer och glas intogo de förra anrättningarnas ställe. P:por stoppades och tändes; och herr Kneebone fyllde glas och bägare med den doftande drycken. Med en sakta hviskning bad han fru Wood, i det han lemnade henne en remmare, som var fylld ända till brädden, att icke glömma chevalier de St Georges skål. Och denna proposition besvarades af henne genast på sådant sätt, att hon med hög röst förkunnade skålen och drack den i botten. — OChevaliern skall blifva underrättad om hvad ni gjort, hviskade klädeshandlaren. — Åh, jag tror inte, ni säger honom det! svarade fru Wood, förtjust vid tanken på en sådan heder. : Kneebone bedyrade, att det ganska säkert skulle blifva framfördt till prinsen, och, till ytterligare bekräftelse derpå, kramade han hennes hand under bordet med mycken värma. Herr Smith, som nu var mer än halffall, blef mycket bullersam, och sedan han bedt om