Dagens Nyheter – 29 april 1872, sida 1

gick längre i sträfvandet att efterforska det ondas rot, för att kunna upptäcka det sanna botemedlet. Det måste framför all: erkännas, att Frankrike blifvit fördt mot en afgrund, emedan det förlorat ur sigte den sanna politiska moralen. Under de förfärliga olyckor, som hemsökt vårt fosterland, var republiken den enda statsform, rom kunde möta farorna. I katastrofens fasansfulla ögonblick tänkte ingen på någon annan regeripgsform. Hvar voro pretendenterna? BEuer hvem vågade uppträda i deras namn? Ingen! Frankrike är skyldigt sin fullaste erkänsla till en befolkning sådan som eder, hvilken hvarken sparade penningar eller menniskor eller arbete, för att upprätthålla sina gamla traditioner. Icke åesto mindre angreps den nationela försvarsregeringen systematiskt under inflytelsen af olycksbriagande uppheteningar och bakdanterier. Önsken I ett exempel bland tusen? De hättigaste angrepp riktades under kriget mot den män, som nu sitter vid min sida (förre deputeraden Lecesne), hvilxen förut var eder representant och hvilken en gång i tiden åter bör blifva det. Genom hang outtröttliga ifver lyckades det att förse Frankrike med vapen, då kejsardömet icke efterlemnatanuatäntoma arsenaler. Liknande angrepp och infama beskyllningar får man se och höra ännu i dag — de äro den sista tillfykten för vanmäktiga pariier. Men låtom 088 från vår inre split och förtretJighet, våra nederlzg och olyckor, vända oss till den enda sanna godtgörelsen: nationens moraliska påuyitfödelse och återeröfrandet af våra från fäderna ärfda stora egenskaper! Ha vi väl återvunnit dessa, skall allt det öfriga följa af sig sjelft. Det är våra stora sociala brister vi nåste söka afhjelpa. Största delen af vår befolkning lider af en dubbel okunnighet; för-det första den naiva, passiva okunnigheten, som trycker massan och gör den till ett lätthandterligt redskap i andras händer, och för det andra den långt farligare halfva okunnigheten, som tror hvad dea. sjeif säger och upprepar det med oböjlig passion; som sprider förtal och bespottar våra republikanska minnen; som ryser för sanniggen, emedan den icke kan förstå den och emedan puartilidelzen förblindar den. Det tr dessa haifignoranter, som bilda våra polinska inotståndares leder. Denna dubbla okunnighet kan endast häfvas genom en sann nationel upp. fostran. Så snart man börjar tala om uppflostrivgsoch undervisningsväsendet, kan det icke bli fråga om sparsamhet, Medel måste finnas, ty denna fråga står högre än frågan om de ockuerade departementenas befrielse — det gäller här den nationela andans befrielse. (Samstämmigt och upprepadt bifall) Denna uppfostran måste vara fullständigt statsborgerlig; ty den innehåller sjelfva statens karakter. Staten skat tillåta hvarje religioneskult att åtnjuta den största frihet; staten har intet aft göra med dogmer eller filosofiska doktriner. Denna medborgerliga bildning måste anses eom vårt förnämsta mål, hverförttan allt annat tär värdelöst. Så länge len ieke är rötfästad hös oss, skola vi alltid stå framför två stora faror: antingen skall nationen bli ett byte för intriganter, äfventyrare och diktatorer, eller ock uppkomma våldsamma explosioner at den upphetsade massan, gom endast följer sin. vilda vrede. Men hvarken det ena eller det andra bör tillåtas. Det onda kan endast efhjelpas medelst en sann, natiohel folkundervisning, hvarigenom kvar: och en kan fatta sin stillning till kommunen, departementet, fogterländet — en wuudervisning, som beständigt håller den tanken vaken, att det finnes ett moraliskt väsen, tillhvilket vi stå i skuld för allt, för vårt lif, vår framtid, vår familj! Detta väsen är Frankrike! (Utomerdentligt bifall.) Men summa pånyttfödelse bör äfven ega rum me4 den högre undervisningen Det ir endast en sak, som befäster verkliga civiliserade samhällen, det är vetenskapen; ur denna källa böra vi dricka ilånga, djupa drag! Det bör utgöra vår högsta ära att öfverantvarda vetenskapens skatt ökad och förbättrad till våra efterkommande. Alla vetenskapliga teorier måste kunna framställas med-oimskränkt fribet.. Stridsplatsen. bör vara öppen för alla; det må icke fordras, att någon skall höra till ett bestämdt parti eller kyrkosamfund, för et hans namn skall kunna upptecknas ibland deras, som riktat den menskliga andens historia med upptäckter. Det ärendast i republiken den sanna undervispingstribeten trifves, ty under ett monarkiskt och dynestiskt system användes den högre undervisningen