Dagens Nyheter – 29 april 1872, sida 1

— Om Jjåäg Vörö er far; min unge herre, inföll Jackson, förbittrad öfver detta afbrott, som hindrade honom att få den önskade upplysningen; så skvlle jag lära er att inte tala förr än man frågade. Thames ärnade svara, men hindrades af en blick från Wood. — Förebråelsen är rättvis, sade snickaren. Emellertid tycker jag icke illa om att du vill ha rent spel, som alltid är värdt mer än guld och ädla stenar, som ordspråket säger.. Öppna nu den der bateljen med blåa lacket, min 2osse. Ett glas bränvin, mina herrar, torde icke vara ur vägen att sluta måltiden med. Som detta förslag vann allmänt bifall, gick buteljen raskt omkring; och Smith fann varan af så god qvalitet, att den måste betala dub bel tull, då den passerade honöm. — Er gon är en qvick pojke, herr Wood, yttrade Jackson i en halft sarkastisk ton. — Det är inte min soh, svarade snickaren. ; — Inte det? — Men jag har adopterat honom. Thames Darrell är... — Men man kallar honom Thames, inföll fru Wood, för det han blifvit funnen i strömmen. Hå! hat — Ha! ha! upprepade Smith i detsamma han tömde tredje bränvinsglaset; jag slår vad, att han endera dagen sätter eld på Themsen! — Det är hvad du kanske snarare kommer att göra, förbannade fyllhund, brummade Jack