Dagens Nyheter – 25 april 1872, sida 1

— Mycket gerna. Och ännu mer, jag lofvar dig att rätta mig efter hans vilja. — Då är jag alldeles lugn, ropade Winifred, full af glädje. — Jag är säker, att han icke skall försöka afråda mig, återtog Thames. Det småleende som sväfvade på Winifreds läppar tycktes säga att hon trodde tvärtom. Men hon yttrade ingenting. — I fall han skulle samtycka... — Det gör han aldrig, inföll Winifred. — I fall han skulle samtycka, säger jag, fortfor Thames, vill du då lofva att Jack Sheppard skall erhålla det rum jag hittills egt i din tillgifvenhet, Winny? — Aldrig! svarade det lilla fruntimret; jag kan aldrig älska någon så högt som dig. — Utom din far. Winifred var på vägen att svara SnejX, men hon hejdade sig; och med kinden betäckt af rodnad mumlade hon: — Jag önskar, att du ej må plåga mig vidare angående Jack Sheppard. Hela detta samtal hade blifvit fördt afsides och med låg röst, så att det icke hunnit till herr och fru Woods öron, hvilka degsutom voro tillräckligt sysselsatta med hvarandra, såsom inbegripna i en liten äktenskaplig tete-åtete efter deras eget manår. De -sista orden hade likväl blifvit hörda af frv Wood och väckt hennes uppmärksamhet.