Dagens Nyheter – 25 april 1872, sida 1

Fröken Triers konsert. Den berömde J. B. Cramer yttrade en gång: de mon temps on jouait fort bien, mais aujourdhui on joue bien fort. och den tid är visserligen knapt öfverstånden, då pianisten och trumslagaren voro närbeslägtade begrepp, och instrumentets undergång stod i ej aflägsen utsigt då virtuosen uppträdde på tribunen. Detta barbari är emellertid i starkt aftagande, och den Lisztoch Raffska slammerlitteraturen finner sig alltmera förvisad till kaferna, deras sista tillfykt. Pianots ädla och runda ton är ett förträffligt organ ej blott för den harmoniska, utan ock för den melodiska satsen, men förutsätter ock en finare odling af den