Dagens Nyheter – 25 april 1872, sida 1

musikaliska smaken såväl som af sjelfva handen, sådan man fann den hos den unga utmärkta pianist som nyligen härstädes uppträdde: betydande teknik, elastisk ton, fin nyans äro de betecknande egenskaperna i hennes spel, hvilka förnämligast framträdde uti preludiet och den berömda gavotten ur Seb. Bachs G-moll-suite, äfvensom uti pianopartiet i Schumanns bekanta qvintett. Man känner denna intressanta tondikt, som i andantet höjer sig till sant poetisk inspiration af sällsynt originalitet och skönhet, hvilken dock, såsom vanligt, afmattas i finalet. Konsertisten biträddes här förtjenstfullt dels af amatörer, dels af studerande vid konservatoriet. Skada, att fröken Trier ej illustrerade konserten med Mozart eller Beethoven m. m.; man hörde i stället en försmäktande nocturne af Chopin, etyd af hr Neupert och slutligen polka af hr Raff: en quasikomposition, på hvilken en så vacker talang ej borde förslösas. Må dylikt uselt kram förvisas dit det hör. Erkännas bör att föredraget äfven här var lika fint, och den som bespetsat sig på en larmeffekt, hvilken låg så nära till hands, fann sig sviken. Fröken Trier biträddes af hr Sjöden, som med sin rika talang så ofta förskönat säsongens konserter; han gaf nu en elegant salongspjes af Parish-Alvars. Äfven hörde man tvenne sånger, dem fröken Nanna Jacobson genom ett lyckadt användande af sin vackra stämma förstod att lyfta — hvilket ej var öfverflödigt, emedan medelmåttiga salongsromanser föga egna sig för konsertsalen; 2:ne satser ur en Båriots konsert, talangfullt spelade af den unge lofvande fiolisten hr Eckhell; samt tvenne humoristiska dikter af Topelius och Sehlstedt, hvilkas naiva deklamation af en ung konservatorie-elev (fröken Ahlström) tog sig ganska lyckligt ut. W. B. Riittelse, Uti tisdagsnumret och artikeln om