Dagens Nyheter – 23 april 1872, sida 1

-—LV med en skälm bör man vara öppen och utan förställning. Det är min grundsats, och den följes af hvarje hederlig man. Det skulle vara af stor vigt, jag måste erkänna det, att få Jonathan Wild öfverbevist inför domstol, men jag kan ej samtycka till den plan du föreslår — åtminstone icke förr än jag noga öfvertänkt saken. Hvad dig angår, Jack, så kan du lyckönska dig att ha undgått det försåt som här var lagdt för dig. Wilds afsigt var otvifvelaktigt den att begagna ditt biträde så länge han fann sig i behof deraf och sedan uppoffra dig. Låt det vara en varning för dig, att framdeles bättre tillse med hvem och i hvad företag du inlåter dig. Ordspråket säger: den, som en tjuf hjelper, sig sjelf stjelper. Håll dig ifrån krogen och dåligt sällskap, och du kan ännu bli en bra karl. Du lofvar att bli en utmärkt skicklig arbetare. Mer det fattas dig en egenskap, utan hvilken alla andra förlora sitt värde. Du saknar flit och du saknar stadga. Lättjan är moder till alla laster, Jack. Om du ej i tid öfvervinner denna skamliga fallenhet, kommer du snart att lida brist, och då kan ingenting mer rädda dig. Låt varna dig af din fars öde. Som man kokar, får man supa. Jag har åtagit mig att vaka öfver dig, som om du vore min egen son, och det vill jag göra, så vidt jag förmår; men om du ej frågar efter mina råd, hvad utsigt har jag då att göra folk af dig? I ett afseende har jag fattat mitt beslut: