Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 1

Han höll ringen intill ljuset och granskade med uppmärksamhet inskriften. — Trenchard, mumlade han; Aliva Trenchard — hvad namnet angår hade de således rätt. Godt, om hon öfverlefver sitt missöde, såsom den der slagskämpen de kalla sir Cecil inbillade sig, gå skall denna ring nu göra min lycka genom att den bereder mig v!5r att upptäcka hvilka som äro do för: handlande personerna i denna besynn.. ya dram. — Är det olyckliga unga fruntimret ännu vid lif? frågade fru Sheppard med deltagande. — För tusan! utropade Jonathan och stoppade hastigt ringen i sin vostficka, hvarpå han upptog från golfvet en stor ryttarpistol, hvarmed han hade slagit Blåskinn i hufvudet. Jag trodde ni var utan sansning? — Lefver hon ännu? upprepade enkan. — Hvad angår det er? frågade Jonathan i snäsig ton. — Åh, inte det minsta, svarade fru Sheppard; inte alls. Men säg mig ändå för ro skull om hennes man lyckades undkomma. — Hennes man! upprepade Jonathan med föraktlig min. En man har sällan något att frukta af sin hustrus anförvandter. Men hvad hennes älskare, Darrell, angår så kan jag säga er att han befioner sig i en båt på Thamesfloden, der han har godt hopp — så framt han icke omkommer i stormen, ty det blåser af sjelfya fan, — att få halsen afskuren af sina