Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 1

gardömets historia. Med sin panegyrik öfver detta skapade han i landet den opinion, som efter Ludvig Filips fall 1848 bragte Napoleon II upp på tionen. Vid statskuppen lät Napoleonibäkta Thiers och föra honom öfver gränsen. 1852 fick han tillåtelse att återkomma till Frankrike och egnade sig der under många år åt litteraturen. I de sednaste årens häftiga op nosition mot kejsardömet deltog han icke. lera gånger försvarade han den gamla franska politiken att Tyskland måste hållas deladt och efter 1866 var han bland dem som uppeldade den nationella fientligheten mot Preussen derför att det besegrat Österrike. Dock afstyrkte han i Juli 1870 på det ifrigaste kriget emedan han visste att Frankrike ej var tillbörligt rustadt. Medan det pågick sökte man förmå de öfriga stormakterna att komma Frankrike til bistånd. Efter olyckan vid Sedan fann han Bismarck villig både till vapenhvila och att sluta fred mot erhållande af Elsass och 2 milliarder (Thiers eget yttrande i Tours, bekriiftadt af Jules Favre och general Ducrot): Nationalregeringens olycksbringande motvilja för någon uppoffring ledde derhän att Frankrike ytterligare måste offra en del af Lothringen och 3 milliarder. Efter freden blef Thiers utsedd till franska republikens president.