BESKED RAR RR hvilkas räknekonst med hela attiraljen af SCräntor och Sskattetitlar, Cförvandlingart och Skronovärdin ända tills för kort tid sedan utgjorde ett mysterium för alla utom dem sjelfve, skulle befinnas vara nästan öfverflödige. Det vore ju förfärligt om riksdagen, hvilken 4nu för tiden vill lägga sin näsa i allt, skulle genom att åt sig vindicera rätten att ensam bestämma äfven öfver de ordinarie skatterna bringa svenska samhället på den punkten att skatternas erläggande blefve en helt enkel handling, som utan något bråk verkställdes dels i tullhusen och dels af kronouppbördseller kommunaltjenstemännen, efter hvars och ens förmögenhet och inkomst. Hur skulle det efter den dagen blifva möjligt att förskaffa sig djupa insigter i kommunalväsendet, vidsträckta studier i vårt skatteväsendet m. m., m, m. som hittills utgjort många af våra studenters mål och våra statsmäns prydnad och som åstadkommit att de få lycklige, hvilka ernått detta, af oss vanliga dödlige betraktats med stum vördnad. Tänk om det skulle falla riksdagen in att så småningom göra vårt skatteväsen så enkelt och lättskött att det endast fordrades vanligt menniskovett för att handtera detsamma. Det vore ju aldeles förskräckligt; men ändå är det just detta gom utgör det slutliga målet för dem, hvilka nu yrka att mantalspengarne må blifva föremål för gemensam votering och hvilken komma att yrka på grundskatternas och indelningsverkets aflösande eller upphäfvande. Må man derföre ej undra på att frågan om de ordinarie inkomsternas bestämmande af riksdagen ensam blir ett segt tvisteäpple mellan de gamla och de nyare åsigternas stridsmän. Hvem som vinner den slutliga segern är cj svårt att förutse, men motståndet torde blifva svårare att bryta än mången nu tror. Såsom vi redan förut nämnt, har frågan blifvit särdeles väl afhandlad uti Aftonbladet för den 5, 6 och 8 d:s samt i går, och det var med lika mycken öfverraskning som glädje man sålunda fann att Aftonbladet i denna fråga ställt sig på sin ståndpunkt från fordna dagar : att vara ett demokratiens språkrör. Aftonbladet har jemväl på justitierådet Naumanns begäran meddelat in extenso hans deduktion rörande konungamaktens rätt öfver de ordinarie statsinkomsterna, tillika med ett svar af honom på Aftonbladets anmärkningar vid hans deduktion. Vi skola korteligen bemöta somliga af de 9 punkteraa i detta hr Naumanns, af Aftonbladet publicerade svar, men måste i dag inskränka oss till att behandla den 2:dra af dem. Hr Naumann söker deri bevisa sin sats med exempel från Danmark och Tyskland, hvarest beskattningen skall kräfva ej endast representationens, utan äfven konungamaktens bifall. Hr Naumann har härvidlag begått en ganska stor oförsigtighet, enär han ledt motståndarne in på tanken att, äfven de, anställa jemförelse med främmande länder. Det kan då lätt hända att man erinrar sig England, hvarest beskattningsrätten är så uteslutande beroende af folkmakten att ej ens öfverhuset på densamma utöfvar något obestridt inflytande. Vi: rekommendera till hr justitierådet en genomläsning af Macaulays Englands historia under Wilhelm den tredje och äro förvissade om att hr justitierådet derefter skall något modifisra sina tankar i ämnet.