Dagens Nyheter – 12 april 1872, sida 1

land med en åtbörd som bjöd tystnad. Det är verkligen er gamle vän. Jag är glad att igenkänna er. — Och jag är glad, att igenkännandet icke kommer för sent, anmärkte mästaren. Men hvarför gaf ni er icke genast tillkänna? — Jag hade glömt att ni bekläder ett så högt embete i Myntet, svarade Rowland. Men visa nu bort det der packet, om mi har så mycken makt öfver det. Jag ville tala med er. — Det ges blott ett sätt att visa bort dem, sade mästareh med en slug min. Jag förstår, svarade Rowland. Ge dem hvad ni tycker. Jag skall betala er igen. — Allt är uppgjordt, gossar, ropade Baptist med hög röst; berrarne och jag ha kommit öfverens. Striden är slut. — Hvad är meningen med allt detta? frågade sir Cecil. Hur har ni kunnat lyckas att stilla detta upprörda haf? — Jag har träffat på en gammal bundsförvandt i Myntmästaren, svarade Rowland.: Vi kunna lita på honom, tillade han hviskande; han är en uppriktig vän af den goda saken. i — Blåskinn, laga att rummet blir tomt, ropade mästaren; herrarne vilja vara för sig sjelfva. De ha betalt för sin vistelse här. Hvar är Jonathan? 5 Denne blef genast eftersökt, men var ingenstädes att finna. — Det var besynnerligt, yttrade mästaren;