Dagens Nyheter – 12 april 1872, sida 1

— D2 I samma ögonblick börjades en krigsmarsch, som exeqverades med kohorz, tenndosor, fyllda med stenar, snäckor och tarmsträngar, samt andra skrällande instrumenter, och uppeldad af denna harmoniska musik, nådde truppen sin bestämmelse i den ifrigaste stridslust. — Låt opp! sade mästaren med myndig röst och slog tillika med Bin käpp emot dörrn; annars bryta vi oss in. Men då intet svär följde på denna uppmaning, ehuru den ännu en gång med mera kraft förnyades, tog Baptist en slägga från en af sina följeslagare och bröt dermed upp dörren. Åtföljd af van Galgebrok och en mängd andra, rusade han straxt in i rummet, der Rowland, sir Cecil och deras tjenare stodo med dragna svärd, färdiga att försvara sig mot hopen. — Slå värjan ur hand på hvar och en, ropade mästaren; ingen blodsutgjutelse! — Slå hjernan ur hufvudet på hvar och en, menar ni väl, skrek Blåskinn, med en förfärlig kötted; inga halfmesyrer nu, mästare! — Mäånne det icke skulle vara skäl att pärlamentera ett ögonblick med de der herrarne, innan man skrider till ytterligheter? hemställde Jonathan. — Bifalles, svarade mästaren. Men hvad ser jag? tillade han och stirrade på Rowland ; antingen misstager jag mig alltför mycket, eller är det... — Ni misstager er icke, Baptist, sade Row