Dagens Nyheter – 21 mars 1872, sida 2

gick ifrån mig... Sedan visste jag inte mera hvad jag gjorde eller hvad jag sade... Jag var från mina sionen, Carlo! Jag var vansinnig! Det var för att frälsa dig... Det var af kärlek, af kärlek till dig, Carlo! Carlo. Din kärlek har gjort mig till on falsk vän, till menedare! Din kärlek har mördat dina make och fört de olycklige der nere till schavotten. Din kärlek har krossat ett helt folks hopp om frihet! Jag förbannar din kärlek! Dolores. Carlo! Carlo!,.. du dödar mig! Carlo. Ännu icke! Dolores, Olycklige! Hvad tänker du på! Carlo (släpar Dolores fram till fönstret). Se, Dolores, so! Det är ditt verk! Dolores, Nåd! i Carlo. Schavotten... det är du, som rest upp den! Dolores, Barmhertighet! Carlo. Ser du!? — Räkna nu dina offer! Dolores. Carlo! Carlo! — Du är förfärlig Du är grym! Carlo, Hör! De ha sett mig derute! Galena, Bakkerzeel, Cornelis (utanföre). Carlo! Förrädare! Förrädare! Carlo. Hörde du?! Dolores, Ack, min Gud! Carlo. Hör du inte den döde som ropar till mig: Kom ihåg din ed!... Dolores. Nej! Nej! Carlol Carlo. Hvem den brottslige än må vara... stöt ned förrädaren utan barmhertighet! Dolores. Carlo! Du! Skulle du kunna, . .