Dagens Nyheter – 21 mars 1872, sida 2

hr Hallin dels om att med ytterligare 5 millioner öka det belopp regeringen disponerar till låneunderstöd för enskilda jernvägsföretag och dels om anslag af 1,904,600 rdr till en jernväg från Borås till Varberg, samt af hr Anders Persson om 400,000 rdrs lånebidrag till Vallåkra stenkolsaktiebolag för en jernvägsanläggning, blefvo samtliga at kammaren afslagna. I andra kammaren gaf frågan om anslaget till stambanorna anledning till en stunds diskussion, derunder hrr Jöns Rundbäck och Gumemlius yrkade, att anslaget för fortsättande af arbotena å norra och östra stambanorna skulle nedsättas till fyra millioner riksdaler. Som skäl för denna åsigt anförde desse talare, att det vore olämpligt att genom anslagets höjande utöfver det hittills vanliga beloppet draga arbetskrafterna från jordbruket och väringarne, och detta så mycket mer, gom en täflan mellan staten och de på senare tider uppkomna industriella företagen af alla slag skulle uppdrifva priset på arbetet; att matnrialierna, såsom skenor m.m., stode i ett ganska högt pris; att de redan nu utgående statsbidragen till jernvägsbyggnaderna öfverstege kapitalbildningen i landet; samt att det vore bättre, om staten ökade anslaget under dåliga år för att då lemna så mycken arbetsförtjenst som möjligt. Hrir Dahms, Hallins och Anders Pehrsson motioner afslogos äfven af andravkammaren efter kortare eller längre anföranden af motionärerna. Hr Dahms motion afslogs med 104 röster mot 29; dejöfriga utan votering. andra sidan fästade hrr John Ericson, Nils Larson och Åstrand uppmärksamheten på, att Mjölby på östra och Krylbo på norra stambanan vore särdeles lämpligt belägna som ändpunkter och att staten ej utan att tillskyndas en stor förlust kunde underlåta att hafva banorna färdiga till dessa ställen, isynnerhet den sistnämda, före 1873 års slut, emedan trafiken i annat fall skulle draga sig åt en enskild jernväg; att kapitalbildningen fortginge raskaro än man för några år sedan haft an ledning boppas; att vid stora jernvägsbyggnader med bestämda ändpunkter man först verkstälde brobyggnaderna och terrasseringarne för att sedan på en gång utlägga skenorna m. m., så att det förhöjda priset på materialierna under nuvarande tid ej komme att inverka på byggnadskostnaderna; att man hoppades, att den goda tiden ej skulle sluta med 1873 ; samt att penningar nu kunde erhållas för godt pris. Sedan statsrådet Bergström hufvudsakligen på de skäl, som i den k. propositionen blifvit anförda, törordat det högre anslaget, blef detta äfven af andra kammaren beviljadt. Jordafsöndring från militiebostället Harg. Rörande den delat utskottets hemställan, hvari detsamma tillstyrker en riksdagens anhållan det k. m:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att vid framdeles skeende afsöndringar af mark från kronan tillhöriga lägenheter den årliga afgälden må, så vidt ske kan, varda i penningar bestämd, uppstod en kort debatt mellan hrr L. af Ugglas, C. G. Mörner och Montgomery-Cederhjelm, hvilka försvarade utskottets hemställan mot hr von Gegerfelt, som ansåg frågan ej stå i samband med k. m:ts proposition. Utskottets tillstyrkan blef emellertid kammarens beslut. De af åtskilliga kommuner och enskilda gjorda ansökningarne om att komma i besitt ning af dana arf hade föranledt regeringen att föreslå öfverlåtande på städerna af kronans rätt till dana arf mot det att städerna afstode från den ersättning för den förlorade tullfriheten, de för närvarande åtnjuta, och hade statsutskottet tillstyrkt bifall härtill. En längre diskussion uppstod härom, i hvilken deltogo, å ena sidan, hrr C. G. Mörner, G. af Ugglas, v. Koch, Nordström, A. C. Raab och Sprengtporten, som yrkade afslag, framhållande dels det olämpliga uti att särskildt lagstifta för stad och land och dels att dana arf, om ock i allmänhet obetydliga, stundom kunna sätta staten i besittning af stora tummor, hvarpå såsom exempel anfördes, att landshöfdingeresidenset i Stockholms län tillfallit staten såsom dana-arf, hvaremot, å andra sidan, hrr Wcern och Montyomery-Cederhjelm uppträdde till försvar för den föreslagna öfverlåtelsen. Genom votering beslöt kammaren med 48 röster mot 43 atticke bifalla förslaget, och skulle utskottsbetänkandet, i hvad som rör de ofvannämda ansökningarne från kommuner och enskilda, återremitteras. — I öfrigt bifölls allt hvad utskottet i anledning af enskilda motioner föreslagit i fråga om öfverlåtelse af danaarf, med undantag för punkterna 4 och 5, som återremitterade3.