Dagens Nyheter – 20 mars 1872, sida 1

Barnet. Ja... på soldaterna ,..och do sammansvurne, som ska afrättas. Rafaela, Ah, min Gud! (Nedsjunkor i tärnornas armar) Mord! — Ännu... ännu... alltid! O, hvad jag lider! Carlo (stödjer Rafaöla). Sennora! (Klockorna klämta, förstämda trummor höras.) Rafacla. Ah... för bort mig!... Jag! Ahl! (Allmän rörelse. Carlo tager hastigt Rafacla på siva armar och bär henne in i ett hus till venster. Alberti, tärnorna och pager skynda efter. Qvinnorna skocka sig kring porten.) Zn gvinna, Hon var en god engel! Mången har henne att tacka för lifvet! (Ett jakande sorl höres i hopen.) Carlo (kommer ut ur huset) Hon är död! Alla. Död! Hon är död! (Qvinnorna gråta.) Tremouille. Ah! Himlens hämd! Rincon. Inte ett ord till hertigen! Han kommer der! Fjerde scenen. De förra, Rådsdrabanter (jaga undan folket för att bereda plats för tåget, som går långsamt fram. Klockorna klämta, trumslagarne slå en sorgmarsch. Spanska trupper, Vargas. Delrio, Ledamöter af blodstribunalet. En härold. Fyra mMarskalkar. Hertigen af Alba, företrädd af pager. Officerare. När Alba visar sig, falla alla af folket på knä, utom Carlo och Trmouille, som draga sig tillbaka mot höger, Munkar med ljus i händerna sjunga en koral.) Alba. Vargas! Hvarför gråta qvinnorna? Jag har ju befallt, att ingen får fälla tårar! . Vargas (som talat med en af qvinnorna).