Dagens Nyheter – 19 mars 1872, sida 1

ännu längre förvägra nämde läroverk denna rättighet, kan derefter snarare fråga uppstå om indragning af öfverflödiga lärare vid fakulteten i Upsala, än om behofvet af nya sådana derstädes. Det lilla universitetet i Lund fäktar lika tappert som den större högskolan att få ökad lärarepersonal, hvilket ju ser mera storartadt ut och dessutom lättar de förutvarandes mödar. Så länge uppmärksamheten ännu ej var fästad på beskaffenheten af dessa sträfvanden, begärdes vanligen på en gång samma anslag för båda universiteterna; men sedan alltför stora betänkligheter mot dessa bevillningar börjat uppkomma, har en annan taktik vidtagits, nemligen att först begära till det ena universitetet, förebärande att vid det andra behofvet ej vore så trängande, men att, det oaktadt, sedermera äsKa ett lika anslag för det förut förbigångna. Så har nu äfven skett i afseende på geologiska professionen, vid hvars beviljande för Upsala den invändning bland annat gjordes, att man då snart skulle afhöra en dylik fordran från Lund. Detta begetreds då; men sedermera hade flera gånger sådan framställning skett, och nu framkommer den ånyo i form af begäran om ett anslag af 1,500 rdr till uppehållande af undervisning och examina i det nämda ämnet genom någon af de redan anstälda lärare. Skulle då icke, med det ringa antal lärjungar som professorn i mineralogi i Lund har denne kunna rätt väl meddela den undervisning i geologi, som kan erfordras, utan att särskildt arfvode för sådan undervisning borde ifrågakomma. Beviljas detta anslag, skall det förmodligen snart heta, att riksdagen derigenom erkänt behofvet af en lärare i ämnet; och som en god sådan ej för så ringa arfvode kan erhållas, så bör nödvändigheten af en ny professorstol kunna inges. Något eget vid denna hufvudtitel är att regeringen föreslagit löneförhöjning med 1,000 rdr för en person, som icke ens begärt någon sådan, nemligen gymnastikläraren i Lund. Sundhetskollegium har deremot icke underlåtit att framhålla sina önskningar om lönetillökningar; och då dess förre ordförande, år 1862, ansåg kollegii d. v. löningsstat, 28,077 rdr, böra för framtiden bestämmas till 37,700 rdr, hvilket man då ansåg öfverdrifvet, bar den nuvarande icke ansett ett mindre belopp än 47,500 rdr vara tillräckligt. Detta skall säkert för mången synas öfverraskande, då embetsmännen eljest i allmänhet anse sig få vara tacksamma, om de blott få behålla hvad de redan fått, men visserligen ej so någon utsigt att få löneförhöjningar. Vi tro ej heller att för sundhetskollegium kan erfordras jemnlikhet i lönevilkor med öfriga kollegier, så länge dess ledamöter hafva god tid öfrig till skötande af mångfaldiga befattningar derjemie. IEn af dem medhinner, som man vet, att derjemto vara ordförande i drätselnämndens mycket sysselsatta 3:djo afdelning, samt direktör i Stockholms stads brandförsäkringskuntor, utom en mängd andra befattningar. Vill man se buru anspråk af ganska tvifvelaktig befogenhet lätt kunna genomdrifvas och ändock aldrig tillfredsställas, utan 1 stegradt mått återkomma, bör man kasta en blick på sidorna 22—27 i den kungl. propositionen angående statsverkets tillstånd m. m. SE TITT YES TUSI I na Rea Ls Pl tet og ET PRE PTE PENN NS ANTTI RENSA SIESTA