Dagens Nyheter – 19 mars 1872, sida 1

Låt mig icke dö utan hopp om seger! Låt den sista hand jag trycker vara en väns! Carlo (trycker med värma Rysoors händer), Ja! ja! Rysoor. TLef, min Carlo! Lef för att tjena vår heliga sak, som mer än någonsin behöfver din hänogifvenhet! Låt ifrån detta ögonblick fosterlandet blifva din enda kärlek! Äfven det kan hafva sina mörka skuggor, men idealet för blir dock alltid stort och skönt! Du är ung ännu... du skall se vårt älskade Flandern resa sig emot sina förtryckare. Den dagen, Carlo, då frihetens fana åter svajar från våra torn, skall du minnas din gamle vän, som kämpade vid din sida... och hans själ skall välsigna dig... liksom hon nu förlåter dig! Carlo. Bysoor! Förlåt icke mig allena... Förlåt äfven henne! Rysoor. . Henne och alla! (Hejdar sig.) Ala! Nej . .. ännu har inte min själ så mycket slitit sig från denna verlden, att hon icke törstar efter hämnd. Carlo. Hämnd?! Rysoor. Ja...nu gäller det inte mera mig, utan ett helt folk! Carlo. Tala! Rysoor (med låg röst). Carlo! Det finns någon, som har förrådt oss... någon som skändligen sålt våra hemligheter! Carlo. Ja! Rysoor, Vi känna honom icke... Han kan hvarje ögonblick begå samma brott och tillintetgöra våra planer... Carlo. Och du vill...? Rysoor. Jag vill! Det är mitt testamente!