Dagens Nyheter – 19 mars 1872, sida 1

Vargas (till officerarne). Kapten Carlo van der Noot är fri! Rysoor (med glädje). Fri?! Carlo. Jag? Och hvarför skall jag vara fri, när grefven af Rysoor icke är det? Vargas, Hertigen har värdigats benåda er. Carlo, Men det är mot min värdighet att emottaga denna nåd! Vargas. Herre! Hortigen har på donna Rafaölas förbön. ., Carlo. Mcena into på min! — Jag har del: tagit i en sammansvärjning. Jag har kämpat sida vid sida med mina vänner. Samma brott kräfver samma straff — och jag fordrar det som en rittighet! Säg er hertig, att jag into vill veta af hans barmhertighet! Vargas. Det får ni säga honom sjelf. Jag lyder ordres. (QGår.) Carlo. Tlvar finns då hertigen? Rysoor (håller Carlo tillbaka). Carlo! Carlo. Vill du hindra mig att...? Rysoor. Ja, jag? Carlo, Rysoor..,. låt mig gå! Rysoor. Nej! Stanna! Carlo. I himleas namn... låt mig dö! Låt bödeln blifva din hämnare! Rysoor. Mig vill du väl icke förneka rättigheten att benåda? — Och om jag, som du sagt, eger att förfoga öfver ditt lif, så bjuder och befaller jag dig att lefva! (Griper Carlos hand.) Carlo! Jag står döden nära! Detta lifvets elände och dåraktiga passioner förekomma mig som en snart försvinnande dröm. Unna mig den sista glädjen, den att kunna glömma och förlåta!