Dagens Nyheter – 12 mars 1872, sida 1

qval och armod! Och jag har varit en hård och hjertlös man kanhända? Jag har giort mig förtjent af ditt hat? Dol:res. Tyst! Tyst! oo Rysoor. Ack, min Gud... Man gör sin pligt, man är en rättskaffens man med själen uppfylld af en enda tanke, den att göra sin hustru lycklig... och när man så tigger om litet genkärlek, om. någon den minsta hängifvenhet, hvad får man då till svar: jag älskar dig icke, jag hatar dig! Dolores, Du är lika brottslig som jag, Rysoor Rysoor. Jag?! Doores, Ja! Ja! I långa år har jag med min tacksamhet återgäldat den godhet, ni visat mig. Det är inte mitt fel, att inte någon varmare känsla fick rum i mitt hjerta. Du har förqväft min tacksamhet genom att lemna mig allena att förgås af ledsnad, och du har dödat min ömhet med din köld! Rysoor. Jag! O! min kärlek var... Dolores, Din kärlek! Nå ja... låt oss tala om din kärlek! Tror du inte jag vet hvem du allena älskar? Jo, jag känner min rival! Det är ditt älskade Flandern! Ditt fosterland... som du kallar det. Det är din verkliga hustru, din älskarinna, din kärlek, ditt allt! Men jag... ZRysoor, TLewmna i frid det enda, på hvilket jag numera kan tro! Dolores. Hvad är det egentligen för ott lif, du låtit mig föra under det du v.rit beherrskad af cn vansinnig passion för någonting ...jag vet inte hvad... men som du kallar frihet! Hvad tror du jag tänkt och känt under dina hem ALLT FÖR FÖSTERLANDNT! 6.