Dagens Nyheter – 7 mars 1872, sida 2

Miguel. Nej, herre, han var inte hemma, Vargas. Hvem är den der Carlo? Delrio. Han var fänrik hos grefve Egmont i slaget vid Gravelingen, En tvetydig person. Vargas. Calvinist? Derio. Nej, katolik, men inte stort bättre för det... Han är kapten vid borgerskapets skarpskyttar och har fått befallning att inom tjugufyra timmar afväpna dem... Men ännu har det inte skett. Vargas. Miguel, sänd genast bud till Carlo van der Noot att han i morgon bittida klockan sju möter med hela sin trupp utanför rådhuset... Lyder han icke, skall han i galgen få göra betraktelser öfver nyttan af att vara punktlig. (Soldaterna skratta.) Delrio. Man kunde lika så gerna börja med galgen... Vargas. Ja, men då fick man ej skarpskyttarne samlade. Rysoor (sakta). Han är räddad! Tremouille (sakta). Ja... tills i morgon! BR Rysoor (sakta, men hoppfullt). O, i morgon! Tremouule. Ni tyckes darra för hans öde mer än för ert eget. Rysoor. Ja, jag älskar honom som vore han min son! Delhio. Nå, låtom oss gripa verket an.. Hur många fångar ha vi? Miguel, Etthundrafemtio, herre... väl hoppackade. Delrio. Åh, vi ska nog skaffa dem luft, (Till Vargas.) Ni har protokollerna? Vargas, Ja.