Dagens Nyheter – 7 mars 1872, sida 2

skilda arvodosbeloppen icke blifvit af regeringen bestämda, blef detta belopp nekadt af andra kammaren utan votering. Detta påyrkades af hrr Liss O. Larsson, Posse, Palander, 0. B. Olsson och Keij. Denna frågas öde beror äfven på gemensam votering, enär första kammaren förut godkänt utskottets mening. En längre debatt uppstod rörande anslaget af 217,000 rdr till verkstadsbyggnad i Karlskrona, hvilket anslag vunnit förord af statsutskottet, mot hvilket förord hrr Liss O. Larsson, Hörnfeldt och O. B. Olsson i utskottet reserverat sig. Meningen med detta anslag vore icke att åstadkomma någonting nytt eller att utvidga redan befintliga verkstäder, utan endast att sammanföra dessa, hvarigenom stor besparing för framtiden skulle kunna åstadkommas. Detta framhölls af hrr Palander, Posse, Ketj, sjöministern, Jan Andersson och Granlund. För afslag talade hrr Hörnfeldt, Forsbeck, O. B. Olsson, Liss O. Larsson, Hielm, Jöns Pehrsson och Lars Ersson, Denna mening biträddes af hr Mankell, som ansåg nyttigt att verkstäderna låge skilda från hvarandra, såsom mindre utsatta för eldsvåda och bombardement, samt hr Carlsund, som anförde som hufvudskäl att sådana reparationsverkstäder, som dem staten har i Karlskrona, omöjligt kunna bära sig samt att staten aldrig bör uppträda som industriidkare, utan öfverlemna detta åt den enskilda företagsamheten. Vid votering segrade emellertid utskottet med den knappa majoriteten af 90 röster mot 83. Angående frågan om anslag till nytt verkstadshus vid Stockholms station, godkände andra kammaren utan diskussion statsutskottets atstyrkande af detsamma, men då första kammaren återremitterat denna punkt, är det ännu oafgjordt om härom kommer att anställas gemensam votering. Tolfte punkten, hvari utskottet tillstyrker, att till anskaffande af kanoner och ammunition må anvisas ett anslag af 330,000 rdr, hvilket anslag redan beviljats af första kammaren, föranledde äfven någon diskussion, derigenom att hr Palander anförde åtskilliga betänkligheter mot de af regeringen ifrågasatta kanonernas lämplighet och yrkade, att anslaget måtte beviljas endast med bifogande af en anhållan, att, innan modellen definitivt bestämdes, k. m:t måtte taga frågan derom under ny ompröfning. Statsrådet Leyonhufvud bemötte den föregående talarens betänkligheter och framhöll, att äfven om man sedan skulle finna en ännu bättre kanonsort, skulle de nu i fråga varande kanonerna alltid vara lämpliga vid en mängd tillfällen, der ej kanoner af gröfsta slag behöfdes. Hr Posse anmärkte, att första kammaren redan bifallit punkten, hvari frågan om kalibern lemnats öppen, och att, om andra kammaren nu bifölle det af hr Palander föreslagna tillägget och sedan vid gemensam votering första kammarens mening skulle segra, gkuile riksdagen derigenom just hafva uttalat ett godkännande af den af regeringen i fråga satta modellen eller motsatsen af hvad Br Palander och utskottet önskade, hvilken anmärkving hr Palander fann så riktig, att han återtog sitt yrkande, hvarpå punkten bifölls. I sista punkten hade utskottet föreslagit nedsättning i det af k. m:t till nybyggnad af krigsfartyg för 1873 begärda beloppet från 1,700,000 till 700,000 rdr. Efter en stunds diskussion, under hvilken bitall till utskottets hemställan yrkades af hrr Jan Andersson, Keij och John Ericson, hvaremot af hr Adlersparre förordades bifall till hr Skogmans reservation, att beloppet skulle bestämmas till 1,000,000 rdr, och hr Palander framställde det särskilda yrkandet, att riksdagen till byggande af sådana krigsfartyg, hvilka efter närmare undersökning kunde befinnas mest lämpliga, måtte till k. m:ts disposition för år 1873 anvisa ctt extra anslag af 700,000 rdr, godkändes utan votering utskottets förslag. Under diskussionen uppträdde statsrådet Leyonhufvud företrädesvis mot hr Palanders anmärkningar, försvarande regeringens uppfattning af hvad vårt sjöförsvar i detta afseende fordrar. Han visade dervid, tvärtemot hvad hr Palander påstått, att pansarfartyg alls icke öfvergifvits af sjömakterna, och citerade särskildt ett yttrande af nordamerikanska sjöministern, fäldt 1871, enligt hvilket man fortfarande i Nordamerika anser monitorerna för de bästa hittills kända örlogstartyg. Första kammaren har för far