Dagens Nyheter – 6 mars 1872, sida 2

En ovanlig man. (Ur Kristianstadsbladet.) Uti en torplägenhet, Hyngarp af Vittsjö socken och Kristianstads län, bor, sedan många år tillbaka, folkskoleläraren Christen Andersson, hvilken från sin tidigare ungdom sysselsatt sig med barnaundervisning. Då fadren, Anders Öhristensson, en särdeles liflig och ovanligt kry 70 års gubbe, likaledes trån yngre åren till alla rättänkandes synnerliga belåtenhet ambulerat från. by till by, från torp till torp, inom nämda församling, icke vetat af någon angenämare och kärare 3ysselsättning än att undervisa barn, var det ju helt naturligt att sonen, som då och då var fadrens biträde, en gång vid mera mognad ålder, kanske 15 eller 16 år, skulle på egen hand sköta en af bygdens 3måskolor. Han erhöll också utan svårighet en sådan skola, deri han oförtrutet och med mycken framgång verkade bland tallarnes söner och döttrar uti många år, med en lön, så njuggt tillskuren, att den kuappast var tillräcklig för de allra nödvändigaste behofven. Såsom exempel på med hvilken anspråkslöshet han arbetade äfven såsom examinerad lärare må anföras, att ehuru han alltid varit synnerligen omtyckt af sina sockenbor, ehuru han med framgång undervisade uti alla folkskolans läroämnen, churu han ibland hade kanske närmare 21: mil att vandra morgnar och aftnar mellan skolstationerna och sitt hem, uti ofta bottenlösa vägar, ehuru khan arbetade i för helsan olämpliga lokaler, så tänkte hvars ken han eller någon annan på att hvarken komma i åtnjutande af laglig lön eller att erhålla ändamålsenliga lokaler, förrän en upplyst och nitisk folkskoleinspektör rättade ifrågavarande missförhållanden. Uppfödd i en temligen storartad natur, röjde hr Andersson en tidig håg för att skriftligen, såväl i bunden som i obunden stil, yttra sina tankar och från hans penna ha, tid efter annan, från trycket utkommit åtskilliga smärre arbeten. Dessa, som väl icke, strängt taget, utmärka sig för någon hög poetisk flykt, äro dock hållna i en stil, som vittnar om huru sannt hr ÅA. uppfattat sitt kall såsom 1. rare och god medborgare. Bland de många lyckliga ider denne man utfört må nämnas, att han upprättat en särdeles noggrann karta öfver Vittsjö socken, hvilken karta blifvit belönad at allmänna medel. Det är nästan obegripligt huru han förstår att dela sin tid mellan 9 månaders träget skolarbete , mellan arbete som författare , mellan en vidlyftig korrespondens, mellan resor till snart sagdt alla skolläraremöten och mellan arbeten vid ofvannämda torplägenhet m. m, m. m. allt så, att den tyckes räcka synnerligen väl till för allt, hvilket torde få vittna om den ovanliga ihärdighet och vana, hvarmed han arbetar. Då, för några år sedan, af länets hushållningssällskap tillfälle bereddes äldre skollärare att genomgå en kortare kurs i fruktträdsodling, var han en af de förste, som infunno sig, och ehuru han icke eger tast skola oc 1 således icke heller af församlingen anslaget planteringsland, har han icke dragit i betänkande att upprödja en oländig backe, belägen invid meranänida torplägenhet, så stenbunden, att deraf blifvit materiel till en stenmur, som är ganska hög, bred och lång. Uti denna backe frodas nu, utom en del bäroch prydnads buskar, omkring 75 fruktträd af åtskilliga goda sorter jemte en liten trädskola af omkring 200 dels förädlade och dels oförädlade stammar. Det är visserligen sannt, att mycket kande ännu vara att önska i afseende på denna park, som anläggaren kallar den, ty då författaren till dessa rader sistl. efterhöst hade glädjen taga den i åskådande, saknade den, med få undantag, alla tillstymmelser till gångar; men hufvudsaken är, att der finnas plan terade fruktträd, det öfriga skall den verksamme mannen utan tvifvel snart veta att verkställa till fägnad för sig själf och till mycken välsignelse för efterkommande. Hvad som icke heller torde böra lemnas opåaktadt är, att den egendom, hvarpå ifrågavarande plantering är gjord, besittes af hr Andersson endast under faderns lifstid, hvilken efter all sannolikhet väl icke lärer bli synnerligen lång, hvarefter hr A. kanske får lemna egendomen utan annan ersättning för hafda uppoffriogar och otroliga mödor än den ett godt samvetes vittnesbörd skänker den för mensklighetens förädling och nytta sträfvande mannen. Den anspråkslöse skulle kanske helst sett, att hvad han gjort för trädgårdsskötselns be främjande, ty huru mycket godt kan icke ett sådant exempel verka uti sådana byggder som der hr A. bor, hade blifvit en för allmänhe