Dagens Nyheter – 6 mars 1872, sida 2

Tremouille (slår med käppen värjan ur handen på soldaten och ger honom ott par rapp). Dor har du, din slyngel! Soldaten (fattar värjan och vill kasta sig öfver Tremouille. Miguel och Navarra kasta sig emellan). Miguel (till Trmouille). Men hvad tänker ni på? Tremouille. Ursäkta ... hvem är ni? Miguel. Jag är löjtnant... Tremouille. Och jag... jag är markis de Ja Tremouille, hans majestät konung Carls af Frankrike undersåte och vän... Och så fånge jag är tillåter jag ändå imte en sån der lymmel att lägga hand på mig. Nu vet ni det till en annan gäng! Hvar ska jag ta plats, herr löjtnant? Miguel (artigt). Herr markis... hvar ni behagar... Der står en bänk... Tremouille. Jag tackar. (Amnar sätta sig, men då han märker att Rysoor ännu står, erbjuder han honom artigt att först sätta sig.) Ah, pardon! e Rysoor. Herr markis... för all del! Jag är grefven af Rysoor och är hemma här i Brässel. (De sätta sig under ömsesidiga helsniogar.) Tremouilte. Åb... eftersom ers herrlighet bor här i staden, så ska ni vara så gracieus och säga mig hvar vi egentligen befinna oss, (Under detta samtal försvinna småningom de flesta af soldaterna.) Ryxoor. Herr markis, vi stå på Brussels gamla slagtarhustorg, som spaniorerna förvandlat till ett läger. Tremouille. Och till hvilket läger! Eysoor. Ja, och sådana soldater! Natioueruus